logga guld2

Livet går i 200

Igår var jag och min familj i kyrkan. Kom iväg lite sent, gasen i botten, (nästan), långsamma bilar, vägarbeten... Väl framme ska man hitta en plats att sitta på, hälsar på några på vägen in, tog platser på läktaren, andas lite, andas lite till, tittar ner över resten av församlingen som sitter där nere och det är då hjärtat stannar.
På bänken längst fram sitter en pappa med sina små barn och tittar på ljuset och det fina fotografiet på sin fru/mamma som står på flygeln. Plötsligt går det upp för mig att det inte är något glättigt prat och skratt som det brukar vara, utan det är musik från en skiva som spelas lite tyst och folk sitter tysta och en del gråter. Den fina människa som vi skickade kort till från söndagsskolan förra söndagen finns inte längre kvar här bland oss.

Ibland kanske vi måste stanna upp lite, det är så lätt att livet bara rusar iväg i 200km/h. Det kan jag känna iallafall, 3barnsmor, en karl som har en hel gård att sköta, jag som nyss startat företag och jobbar mer än jag någonsin har gjort och långt in på nätterna. Är det värt det, måste stanna lite, måste sätta mig ner och bara vara en stund. Men det är inte lätt.
Jag har en familj som är hel, och jag är överlycklig över detta, måste tala om att jag älskar dem mera, vem vet vad som händer imorgon eller i övermorgon... Det går givetvis inte att gå runt att oroa sig att något ska hända, det är inte det jag menar, jag vill bara få mig och dig att ett litet ögonblick i våra liv stanna upp och tänka på hur vi har det. Krama om våra nära och kära en extra gång, säga att vi älskar dem!

När jag tänker på mannen och hans barn, som kanske var någonstans som i våra barns ålder, som nu har mist den de älskade mest av allt, så rinner tårarna nerför kinderna...

Är så otroligt glad att jag äntligen har tagit familjebilder av vår egen familj, för man vet aldrig vad som kommer att hända i framtiden. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kommer att finnas hos varandra i många många år framåt och att det är barnen som får se sina gamla föräldrar gå bort, och inte tvärtom... 
Det som finns kvar när någon gått bort är minnen och ett fotografi kan hålla kvar minnet oändligt starkare.
 

Så idag har jag skickat iväg 12 bilder för framkallning från familjefotograferingen vi hade på stranden i somras. Dessa ska sedan hamna i ett gammalt fönster som är ifrån gården. Mycket minnen kommer det finnas i den tavlan sedan!!

Skänker den sista raden till min familj och alla andra nära och kära, ÄLSKAR ER!!

Kommentera gärna:

  • Sven • 16 september 2013 20:10:58
    <3<3 Vi älskar dig också, står bakom och med dig! Genom nöd och lust förevigt! <3

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln