Jag tror på under

Hej! Hoppas ni har haft en fin påsk! Det har jag!! Så underbart väder och bara tagit det lugnt, träffat våra föräldrar och lite syskon. Så roligt. Och så har jag ätit en och en annan godisbit.

Idag är det 2 veckor sedan jag opererades. Tänk så fort det har gått och vad jag har återhämtat mig. Det är fantastiskt!
Satt nu och läste igenom min journal och läste om vad de skrivit om aktivitetsförmågan den 11/4.
"Får moboliseras fritt, men har ingen sträckmuskulatur kvar varför hon behöver hjälp av sjukgymnast för att lära sig gå med kryckor. Så småningom kan hon möjligtvis pendla fram benet när hon vill räta ut det."
Detta skrevs alltså innan jag hade stått på benen efter operationen. Idag går jag korta sträckor inomhus UTAN kryckor. Fattar ni?? Knappt jag och läkaren heller. Men det är FANTASTISKT! Visst hade jag kunnat hoppa omkring på kryckor hela livet bara jag får livet i behåll, men ja, detta tackar man ju inte nej till, att kunna gå hyffsat normalt. :) Eftersom  jag tillhör en församling tror jag ändå att det finns ett bönesvar här med hjälp av alla fina människor som bett för mig och vår familj. Ja, jag kan inte tro på något annat än att det är ett under som skett tillsammans med en fantastisk läkare.

För övrigt mår jag bra. Ibland kan det kännas lite jobbigare när man inte orkar göra allt i samma takt som man gjort innan jag blev sjuk. Och att man inte vet när och hur nästa steg i behandlingen blir. Så jag får träna i tålamod nu, inte min starka sida. ;)