Många känslor

Idag har jag översköljts av känslor flera gånger. Först ringde onkologläkaren Maja som jag träffade förra tisdagen. Hon berättade att hon pratar med Anders och de har kommit fram till att cytostatikabehandlingen måste igång innan såret läkt klart. För det kan ta flera månader till. Och det var ju det Anders sa sist vi var uppe för omläggning så det var ju inga nyheter.

Sedan ringde Lotta, en sköterska från onkologen och vi bokade in tid till första omgången av cytostatikan. Det var ok att börja efter jag fotar mitt sista bröllop som inte är avbokat, så den 18/6 är det dags. Då åker jag upp och får mina första 3 dagar av cytostatika. Det känns både nervöst, för man vet inte riktigt vad man har att vänta sig och hur man kommer må, samtidigt är det skönt att det kommer igång.
Det känns bra att jag kan vara med på barnens skolavslutning men det känns otroligt tråkigt och som man sviker sin bäste vän och make genom att ligga i Linköping med cellgifter i kroppen på hans 40-års dag den 19:e. :(

När jag kollade posten idag låg remisser till röntgen. Det var bla röntgenundersökning på lungorna för att kolla så det inte spridit sig. Det kommer jag få göra flera gånger och ni anar inte vilken ångest jag redan har över att göra den och ännu mer att vänta på svaret och sedan att få reda på svaret. Jobbigt värre.

Imorgon ska vi se om vi kommer iväg till Liseberg. Det blir väl antagligen det vi gör med barnen som familj i sommar (fast det inte är sommar än). Vädret verkar bara inte vara helt på vår sida, så får se hur det blir. Men hade varit skönt att komma iväg o tänka på något annat en stund.
Kram