logga guld2

Dag 1, omgång 1

Ja så var man nu då på onkologavdelningen i Linköping och cellgifterna rinner in i kroppen sedan kl 16. Väldigt märklig känsla. Men har landat i att den kommer ta död på cancercellerna om de finns kvar där inne och därför känns det bra. Just nu känns det bra. Bäst att tillägga.

Dagen har varit lång, vi åkte hemifrån vid 6.30, Sven och jag. Kl 8.30 var vi på ortopedmottagningen där såret lades om och jag fick nya stygn för att hålla ihop såret lite. 3 stycken som förra gången, men de hade lossnat nu. Läkaren var nöjd med hur det såg ut och läkt lite grann, så det var ju toppen, men nu kommer det inte hända så mycket eftersom jag får cytostatikan nu då. Så det är lite tråkigt...

Kl 10 kom vi upp till onkologavdelningen, där vi fick ett rum eller en säng i ett rum. Jag får dela det med en patient till.

Men efter det har det bara varit dåligt med information. Så tråkigt. :( + att pga sommarbeläggningen som råder nu så är personalen förvirrade och hittar inte här heller än, då vi flyttat upp en våning, så det är 3 avdelningar som samsas istället för 1.

Vid 11 tiden fick jag sätta in en slang i armen som går in i ett kärl och slutar strax ovanför hjärtat. I piccline som det heter, kommer jag nu få alla dropp, läkemedel, provtagningar och kontrast vid röntgen. Så jag behöver inte bli stucken mer. Känns jättebra!

När vi kom tillbaka fick jag mat, blev inskriven av läkare och sedan fick jag dropp kl 14. Vätska för att fylla på lite extra i kroppen. Jag fick även lite tabletter och kl 15 fick jag mer tabletter för att motverka biverkningar som tex illamående.
Kl 16 var det då dags. Cellgifter. Ett så laddat ord. Även för mig. Ibland känns det bättre att säga cytostatika. Men det är ju det det är, gift mot celler. Jag hoppas innerligt att om det nu finns rester av cancern i kroppen att de dör nu. Att se det röda droppet gå genom slangen och närmare och närmare nå min kropp var en otroligt märklig känsla. Samtidigt som man bara vill dra bort slangen och bara gå därifrån så ligger man kvar och bara tar emot ”giftet”. Allt känns så overkligt. NÄR vaknar man upp ur denna mardröm...

Men som sagt det är ju detta som blir bäst för mig i slutändan och jag är ju inte ensam att gå igenom en cellgiftsbehandling. Många före mig har gjort det och de har klarar det. Så det gör jag också såklart. Kanske lite mer tilltuffsad och korthårigare när det är klart förstås. :)
Kram på er och kärlek till er alla som tänker på mig och min familj på ett eller annat sätt.



Kommentera gärna:

  • Britt • 19 juni 2019 07:36:40
    Styrkekramar. ❤️
  • Emmeli smedelid • 19 juni 2019 06:30:48
    Stor styrkekram till dig och familjen ❤️
  • Matilda • 18 juni 2019 22:53:12
    Massor av styrkekramar! Du kommer spöa skiten ut cancern ❤️
  • Maritha • 18 juni 2019 21:50:28
    Det här kommer gå så bra , ditt goda humör,tilliten att Gud finns med i behandlingen , den inre styrka du bär på . Knäppta händer för dej och din familj ! ❤️
  • Emma • 18 juni 2019 21:12:34
    Du kommer vara så snygg utan hår! Snyggast i källeryd/lockarp precis som vanligt! Håller alla tummar och tår för att det går riktigt bra så det är över och förbi fort ❤

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Britt » Återhämtning efter kur (cykel) 2:  ”Önskar dig några fina dagar och att maten börjar smaka igen. Sommarkramar. ❤️Bri”

  • Britt » Hemma igen:  ”Härligt få landa med den utsikten. Var rädd om dig fina kämpe. Kramar. ”

  • Anna » Hemma igen:  ”Så skönt att du är hemma igen! ”

  • Pernilla » Fäller hår:  ”❤️❤️❤️”

  • Karin » Min finaste låda:  ”Jag tycker du är helt fantastisk hela din familj . En bra sak med en låda med s..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln