logga guld2

Tårar

Efter alla funderingar efter att brevet dykt upp är det ju ganska klart att kunna lägga ihop 1+1. Onkologen + operationsremiss = ny cancer som ska opereras bort.


Torsdagsmorgonen började med en riktigt ångestattack. Grät hela morgonen, trodde på riktigt att det var kört nu. Återfall på denna aggressiva cancer kan inte bli bra...


Vi ringde onkologavdelningen igen. Ett par gånger. Det gick inte att få tag på Maja. Hon hann inte prata med oss om vad det gällde. Vi förväntade oss inga svar, bara information om vad det handlade om. Vi ska inte behöva spekulera ihop själva vad det handlar om.


På eftermiddagen åkte vi till vårdcentralen i Nässjö för omläggning av såret. Sven fick följa med, jag var helt ur slag. Och där, där vände det. Min sjuksköterska och även min läkare som följt mig under tiden med såret, ja de båda är FANTASTISKA och de vill bara ens bästa. Så vi berättade vad som hänt och de hjälpte oss så gått de kunde. Tex såg hon svaret på lungröntgen och den var bra. Så det var ju skönt, cancer har inte spridit sig.
Mr-röntgen såg hon inget svar på, men ringde senare under dagen upp då hon hittade det.
Så vi åkte hem därifrån med mycket lugnare själar. Att få prata med någon betyder så mycket!


Senare under dagen ringde läkaren från vårdcentralen upp mig då som sagt. Röntgensvaret från MR visade ny cancer i benet. Och det är detta som jag tycker att jag borde fått reda på från början. Inte bokar de in operation och besök på onkologen om det inte finns anledning. De visste ju om detta. Och det var det jag ville veta. Inte mer. Inte mindre. Inte gå mig över huvudet.


Så det var ändå så att jag ”visste” detta med ny cancer. Blev inte jättechockad. Funderade på vad som skulle hända nu. Avbryta cellgifterna? Operation? Hur ska det finnas hud att kunna ta bort mer? Behövs det transplanteras hud då? Det satt inte i skelettet, men tänk om man vill ta bort hela benet för att försäkra sig om att få bort allt? Många frågor men ändå ett lugn, då jag nu visste vad det gällde.


Kollade i min journal igen.


Där hade det nu ramlat in en ny anteckning i journalen där läkarna på ortopeden i Linköping var lite misstänksamma om det stämde med röntgensvaret på att det var ny cancer, då jag haft problem med läkningen och det bildats mycket fett och annat i benet. De ville att Linköping också fick bedöma bilderna.


Jag skrev till några vänner om hur läget var, bad dem be en extra bön.


Idag på morgonen ringer telefonen från Linköping och jag vill knappt prata med doktor Maja. Men det var hon som svarade i andra änden. Skulle hon skälla på mig nu att ha jagat henne... Nej så var det ju naturligtvis inte. Hon hade svar från röntgen som hon jagat på dem om. Tårar börjar trilla nerför kinderna när hon börjar prata och förklara svaren från röntgen som Linköpingsläkarna nu kollat på.
Den här gången var det inte panikartade tårar, det var glädjetårar. Det var inte ny cancer. Fattar ni känslan!! Att från ena dagen tro att man kommer dö om några dagar, ja jag vet att det låter drastiskt, men hjärnan fungerar så tro mig, till att känna att nu finns det hopp igen att ta mig igenom detta. Cellgiftsbehandlingen blir inte så stor grej längre efter detta... det känns väldigt skönt att få fortsätta den!


Ikväll firar vi livet!! Och vi är glada och jag mår toppen!!!!
Kram

Kommentera gärna:

  • Annica Axelsson • 29 juni 2019 08:06:29
    Tårar rinner nog på många efter detta inlägg både orotårar men framförallt GLÄDJETÅRAR du vet att det är många som ber för dig och Gud hör bön och berör.
  • Britt • 28 juni 2019 21:07:26
    Fina Annelie. Det du gått igenom de senaste dagarna är ofattbart. Mina tårar rann igår när jag läste Du är en sån kämpe. Så du är mer än förtjänst av att få fira ikväll och få lite lugn i själen. Kram till dig och din fina familj. ❤️

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Britt » Återhämtning efter kur (cykel) 2:  ”Önskar dig några fina dagar och att maten börjar smaka igen. Sommarkramar. ❤️Bri”

  • Britt » Hemma igen:  ”Härligt få landa med den utsikten. Var rädd om dig fina kämpe. Kramar. ”

  • Anna » Hemma igen:  ”Så skönt att du är hemma igen! ”

  • Pernilla » Fäller hår:  ”❤️❤️❤️”

  • Karin » Min finaste låda:  ”Jag tycker du är helt fantastisk hela din familj . En bra sak med en låda med s..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln