logga guld2

Mycket har hänt

20 augusti idag. Klockan är just nu bara 11.30 men mycket har redan hänt.

För det första är det ju dagen då barnen börjar skolan, det ser man på alla bilder på sociala medier. Minst 5 bilder på raken på barn som ska till skolan. Själv fick jag åka iväg innan ens alla barnen vaknat. Lite jobbig när jag inte ens visste om Nova fick plats i bussen även om de trodde det. (Nova har inte rätt till skolskjuts om det inte finns plats i bussen då vi har flyttat henne till skolan där våra andra barn går.)
Men hörde i alla fall att hon hade kommit med. Tur att inga barn började förskoleklass eller 1:an i alla fall, det hade ju känts hemskt att inte kunna vara där då.

Om vi backar till gårdagen så kollade jag min journal och såg att MR-röntgen hade kommit. Till komplementsjournalen som jag inte kommer åt. Och ingen som har ringt och hört av sig vad den visade. Som vanligt. Det stod även att det kommit ett fullständigt svar angående odlingen i benet och det var faxat till ortopedmottagningen i Linköping. Så jag ringde min kontaktsköterska för jag undrade lite om vad som händer, om jag ska ha antibiotika och om jag kan få min cytostatikabehandling som vanligt. Och så nämnde jag även om röntgen, men den kunde hon inte se, men skulle höra med min läkare på ortopeden om alla frågor jag hade.
Efter långa minutrar ringde hon tillbaka och då hade Anders pratat med infektion och onkologen, dels om/vad jag skulle ha för antibiotika och om det funkar med min onkologiska behandling.
Och antibiotika blev det, något bredspektra som kommer ta även lite bra bakterier. Men det funkade ihop med min andra behandling och det var ju bra.
Och så röntgen hade han ju kollat upp också. Och den var bra. Så skönt!! Nu väntar vi bara svar på lungröntgen också.

Idag var jag på ortopedmottagningen i Linköping som skulle lägga om såret. Anders var där och skulle se på det infekterade och blev väldigt förvånad över hur mycket såret läkt. Vi kom fram till att det är bättre att spola såret ett par gånger i veckan nu när det är infektion i det och pumpens nytta ifrågasattes nu när det läkt så mycket som det gjort. Så, det blev en väldigt possitiv överraskning och pumpen avvecklades, för att testa under en vecka hur det funkar utan. Så glad att bli av med den!! Hoppas, hoppas det är för gott!

Nu sitter jag i sängen på sal 20 på onkologen och har fått det vätskedropp jag får innan cellgifterna ska in. Lika hemskt varje gång att se det hallonröda droppet i slangen närma sig kroppen. Denna gång är nog hittintills den jobbigaste att åka hit. Efter nästa gång är det bara en gång kvar så det känns nog lättare att komma hit för behandling.
Maten har precis kommit in och jag mår illa av den trots att jag inte fått något cellgift än, tänk vad hjärnan tolkar in saker.
Samma fisk, vit sås och ris, som föregående gångerna (och allt är vitt) med mango o grädde till efterrätt.

Har även fått reda på att strålningen kommer att göras i Linköping. Som vi trodde, men hoppades såklart på Jönköping. För det är här det är Sarkom-center och då görs det här. Det vi undrar nu är varför skulle det vara så mycket bättre att göra den här än i Jönköping? Bara för att det heter Sarkomcenter eller finns det något som är bättre här? VARFÖR HAR VI INGEN KONTAKTPERSON ATT FRÅGA!!! Blir så arg o irriterad.
Det är ju inte så att vi har all tid i världen att fara till Linköping varje dag under 5 veckor. Eller jag har ju det, men hur kul är det att åka hit själv med alla tankar i huvudet. Och jag vet flera som kan tänka sig att hjälpa till att köra, och det är tacksamt, men det är inte det som det handlar om. Och visst gör jag gärna det om jag vet att det inte går att göra det i Jönköping men när man får känslan av att det handlar om ”bara för att” det heter sarkomcentrum. Och de kan inte tänka utanför boxen och hur det påverkar vårt liv. För er som inte vet så har vi ca 25 minuter till Ryhov i Jönköping och 1 timma och 40 minuter till Linköping och vad jag förstått tar strålningen bara några minuter. Det ÄR skillnad att vara iväg lite mer än 1 timma mot 3,5 timmar. Och att köra och slita på bilen... Man blir inte jätterik av att vara sjukskriven, särskilt när försökringskassan aldrig kan bestämma mitt SGI heller...

Nu är snart droppräknaren lite laddad så jag och Sven kan lämna rummet en stund. För nu är jag återigen fastkopplad till något men bara för ett par dygn. :)

Kram!



Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Marie » Sjukhusbubblan:  ”Hej, Så glad att jag hittade din blogg. Jag går igenom samma cytostatikabehandli..”

  • Martina » Sjukhusbubblan:  ”Tänker på dig!!! ❤️”

  • Anna » Idag:  ”Så sant. Försök fira och njuta! Gläds med dej! Tack för att du delar med dej av ..”

  • Marie Pettersson » Trevlig helg!:  ”Trevlig helg till er också! Kram”

  • Annica Axelsson » Hemkommen men inget firande...:  ”Skönt en del av behandlingen är över tänker o ber för dig/er”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln