logga guld2

Fraktur

Sista natten på sjukhuset fick jag sova något mer. Det låg ändå ett dovt täcke över rummet och den glädjen jag ville känna av att jag klarat mig genom alla kurer infann sig inte riktigt. Jag fick sova själv även denna natt o det blev några fler timmars sömn. Så skönt.

På morgonen kändes det lite bättre och jag såg fram emot att få komma hem o fira lite. Jag duschade innan jag åt frukost och på väg tillbaka till mitt rum så stannade jag bara upp utanför sköterskeexpeditionen. Och tappar balansen, min lårmuskel som skulle få tillbaka min balans saknades just lite extra där o då och jag tar ett steg tillbaka med mitt friska ben men hinner inte få tillbaka balansen innan mitt opererade ben viker sig under mig (åt rätt håll) men jag har inte kunnat böja det fullt ut. Inte äns 90 grader. Så när jag faller hör jag att det knäpper till i knäet.

Jag får hjälp till sängen med en sköterska i var arm. SÅ ONÖDIGT. Har gått i skog o mark utan att trilla hemma. Och från nästan stillastående så drar jag omkull.
Jag som skulle hem o fira!!!
Tog 1 gram alvedon. De hämtade kryckor och jag ringde Sven som kommit till Forserum för att hämta mig, han vände och hämtade mina kryckor innan han återigen körde för att hämta mig.

Alvedonen gjorde ingen verkan och jag pillade i mig en morfintablett.

Sedan kom Sven och en sköterska dök upö och skulle dra picclinen. Fattar ni så skönt o bli av med den också. Den som suttit på armen sedan första kuren den 18:e juni. Och nu blev jag av med den men kände inte den glädjen ändå. (Det är picclinen som syns på bilden.)

En läkare kom strax in för utskrivning, men pga akutfall hann hon inte kolla på knäet utan jag skulle söka vårdcentralen om värken inte släppte.

Så Sven hämtade bilen och med nöd o näppe kom jag ned till utgången på mina kryckor.
Hemma blev jag liggandes i soffan efter att ha kommit upp på ovanvåningen, framåt kvällen gick jag ändå o la mig i sängen. Utmattad o utröttad sov jag en del den natten men anmälde mig till vårdcentralen så de kunde ringa upp då jag kände att allt stod inte rätt till. Käkade morfin var 4:e timma...

Så kl 10.40 hade mamma skjutsat upp mig till bästa Bräcke Diakoni, där jag tillbringat några timmar nu av mitt liv. Blev ganska omgående skickad till röntgen i Eksjö. Så då for vi dit. Har nu åkt rullstol för första gången i mitt liv. Hoppas på sista gången också. :)
Vänta på röntgen, vänta på att röntgensvaren var ok, gå till akuten, vänta i väntrum, vänta på akutrumet, vänta på läkaren, vänta på läkaren över den andra läkaren, vänta på svar...

Till sist kom beskedet att det var en skada på knäskålen. 3-4 mm tvärgående fraktur, operation görs vid ca 3 mm men jag klarade mig så här långt, de tyckte det var bättre med en ortos. Och jag med för då fick jag komma hem! Så skönt men så ont, trots medicin. Var hemma efter 18, så det tog en hel dag. Parkerade mig i soffan igen och åt en fantastisk macka från Evelknas kök! Den är god i vanliga fall men med bara en fralla till lunch så satt det extra bra med den. Och en brownies till det. Den var på riktigt himmelsk, på riktigt!!! Mmmm

Nu ska snart barnen iväg på scouttävling och jag, ja jag är nog strandsatt på övervåningen ett tag till.
Jag är ändå lycklig över att jag slapp operation som det ser ut nu i alla fall.
Kram på er!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Marie » Sjukhusbubblan:  ”Hej, Så glad att jag hittade din blogg. Jag går igenom samma cytostatikabehandli..”

  • Martina » Sjukhusbubblan:  ”Tänker på dig!!! ❤️”

  • Anna » Idag:  ”Så sant. Försök fira och njuta! Gläds med dej! Tack för att du delar med dej av ..”

  • Marie Pettersson » Trevlig helg!:  ”Trevlig helg till er också! Kram”

  • Annica Axelsson » Hemkommen men inget firande...:  ”Skönt en del av behandlingen är över tänker o ber för dig/er”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln