logga guld2

Söndag kväll. Nu är det inte länge kvar, nästa vecka börjar den tuffa biten på resan. Imorgon är det röntgen på lungorna, ber att det inte ska spridit sig dit.
Sedan blir det hem för att packa, kl 6.30 åker vi till Linköping på tisdag, Sven och jag. Först blir det omläggning av såret och sedan inskrivning på onkologen. En så kallad picc line kommer sättas in där jag kommer få cytostatikan genom. Den sitter på armen och en plastslang går in i ett stort blodkärl. Efter det är det då dags för första dosen cytostatika.

Nu hoppas jag, även om man inte vill gå igenom detta på ett sätt, att jag ändå mår bra och kan köra igång på tisdag enligt plan. Man odlade från såret sist och då hittade man lite bakterier så jag äter nu pencillin. Mår man dåligt och får feber kan behandlingen inte startas. Så hoppas ändå att jag kommer må bra så det inte skjuts upp när man är inställd på detta nu.

I går fotograferade Sven o jag sista bröllopet för i år, lite tråkigt men hoppas vi kan fotografera fler bröllop i framtiden.
Det hände en liten olycka när jag fotade då jag gick i lite snårig terräng och mitt opererade ben kom ner i en håla och där förstod jag att lårmuskeln skulle hjälpt till att hålla balansen. Istället föll jag. Jag kunde fortsätta fota men idag har jag avlastat knäet med mina kryckor.

Idag har vi firat Sven lite grand. Han fyller ju 40 på onsdag. Det känns väldigt konstigt att fira i år, men något måste han ju få såklart, men det är ju inte så att vi kan, vill el orkar hitta på något alldeles speciellt och extra. Idag blev det lite mat i Sandsjö Wärdshus i alla fall och tårta med såklart!


Så många känslor de sista dagarna. De åker liksom bergodalbana.
Jobbiga som vid röntgen och när det strular för Sven. När 9:orna går fram vid skolavslutningen och när sommarlovet är ett faktum. Sommarlovet blir start på ledighet för barnen, men inte det sommarlovet de och vi hoppats på. Det blir även startskottet på min behandling.

Men även glad att kunna vara med på skolavslutningen. Glad att få kunna gå ut och äta med vänner. Glad att få fotografera och umgås med en annan vän.
Glad för påhälsning med blomma och en underbar tavla. Glad för en fika hos moster o morbror och träffa kusin. Övertumlad av känslor över en låda med 6 stenar och en ängel i, från en nyfunnen vän. Glad över flera kort, kort från vänner som man inte trodde tänkte på mig. Glad att kunna vara vid vår stuga och ikväll kunde vi även höra Patrik Isaksson o AnnaLotta Larsson från konserten bredvid, extra bonus liksom. Glad över en så enkel sak som jordgubbstårta, men ack så god.

Hoppas på glada och bra känslor vissa stunder även nästa vecka och resten av året.

Då var det sista veckan innan behandlingen börjar. Jag njuter av varje stund, av varje sak jag gör. Tar vara på tiden då jag vet att jag mår bra. Gör saker som gör att jag mår ännu bättre. Så bra det går liksom, sjukdomen gör ju sig påmind varje sekund nu när jag går omkring med pumpen till undertrycksbehsndlingen.
Förra veckan fotade jag fina vänner med efterhäng nere vid sjön, hade mysig dag på stan med tjejerna. Så härligt att de varit lediga så mycket nu de sista två veckorna.
Denna veckan ska jag ut och äta med andra fina vänner, det är skolavslutning, idag firar vi bröllopsdag med lite god mat nere vid sjön, kanske vi även firar Sven lite i slutet av veckan och så bröllopsfotografering. Så ja jag njuter!

Men det är även omläggning imorgon av benet i Linköping och röntgen på torsdag i Eksjö. Mindre roliga saker, men som måste göras.

Men idag njuter vi som sagt, snart kommer resten av familjen som varit på fotbollsträning, och då ska vi äta och mysa.

Kram Annelie

Regnet minskade på SMHIs app men det var ju fortfarande regn. Men på grund av Svens arbete passade det ändå bäst att åka igår och vi tog med oss regnkläder och extrakläder och åkte mot Göteborg och Liseberg och hoppades på en trevlig dag ändå.
Det regnade ganska fint regn halva tiden men när vi ätit och då samtidigt ha torkat till och laddat min pump till undertrycksbehandlingen så hade det slutat regna helt. Så vi ångrade inte att vi åkte, och det bästa av allt var att det var ju inga köer att prata om och flera gånger kunde man gå direkt och sätta sig i ”tågen” eller vad det nu var man satt i. Så skönt. Så jag vet inte hur många gånger det åktes av bla Valkyria, Balder, Helix och Lisebergsbanan.

Idag har jag exporterat ut bilder från bröllopet jag fotade för några veckor sedan, så snart är det bröllopet klart. Eftersom det är bröllopsfotografering imorgon ingår det tvätt och städ utav bilen så här dagen innan. Ladda batterier till kamerorna är tex också sådant som behöver göras så det har jag gjort.
Sedan har jag också varit på vårdcentralen och lagt om benet, denna gång i Nässjö istället för Forserum. Barnen följde med, fast var i lekparken och biblioteket under tiden och sedan gick vi en sväng på marknaden som vi upptäckte var idag. Gammeldags kokosbollar inhandlades och även burk sockervadd.

Som sagt imorgon blir det bröllopsfotografering och bruden jobbar på Iva där jag jobbade innan barnen kom. Ett väldigt trevligt par så det ska bli roligt imorgon! Hoppas ni får en härlig lördag också!
Kram kram ❤️

Idag har jag översköljts av känslor flera gånger. Först ringde onkologläkaren Maja som jag träffade förra tisdagen. Hon berättade att hon pratar med Anders och de har kommit fram till att cytostatikabehandlingen måste igång innan såret läkt klart. För det kan ta flera månader till. Och det var ju det Anders sa sist vi var uppe för omläggning så det var ju inga nyheter.

Sedan ringde Lotta, en sköterska från onkologen och vi bokade in tid till första omgången av cytostatikan. Det var ok att börja efter jag fotar mitt sista bröllop som inte är avbokat, så den 18/6 är det dags. Då åker jag upp och får mina första 3 dagar av cytostatika. Det känns både nervöst, för man vet inte riktigt vad man har att vänta sig och hur man kommer må, samtidigt är det skönt att det kommer igång.
Det känns bra att jag kan vara med på barnens skolavslutning men det känns otroligt tråkigt och som man sviker sin bäste vän och make genom att ligga i Linköping med cellgifter i kroppen på hans 40-års dag den 19:e. :(

När jag kollade posten idag låg remisser till röntgen. Det var bla röntgenundersökning på lungorna för att kolla så det inte spridit sig. Det kommer jag få göra flera gånger och ni anar inte vilken ångest jag redan har över att göra den och ännu mer att vänta på svaret och sedan att få reda på svaret. Jobbigt värre.

Imorgon ska vi se om vi kommer iväg till Liseberg. Det blir väl antagligen det vi gör med barnen som familj i sommar (fast det inte är sommar än). Vädret verkar bara inte vara helt på vår sida, så får se hur det blir. Men hade varit skönt att komma iväg o tänka på något annat en stund.
Kram

Idag var det dags att åka till Linköping igen för omläggning. Och idag fick vi träffa Anders igen, läkaren vi träffade de första gångerna när vi var där uppe och som har den mest övergripande ansvaret över mig och operationen.

Det var någon som sa att det är bara att hänga med på resan som påbörjats och lite så är det. Vi åker upp för byte av förband och lite rengöring men åker hem med ett undertrycksförband som är kopplad till en pump. Så lite mer bunden känner man sig nu. En väska att bära omkring på hela tiden. Men funkar det, alltså läker det såret så är det ju värt det alla dagar i veckan. För nu har vi stått och stampat på samma ställe i flera veckor känns det som. Och vänta i flera månader på att det ska läka vill man inte, utan läker det inte nu vill man köra på cytoststikan även att det inte läkt ihop. Och då kommer det vara ett sår under hela cytostatikabehandlingen då de nya cellerna dör. Tyvärr blir det nog också risk för infektioner om det inte läker eftersom mitt immunförsvar kommer rasa i botten av cytostatikan. Men det verkar som man får ta den risken då man vill stoppa ev. kvarvarande cancerceller så fort som möjligt nu. Det är tyvärr en aggresiv sort som drabbat mig. Det märks att läkarna gör allt för att stoppa cancern, och det får man tänka på när tvivel faller på. Just nu vet vi att det inte spridit sig så det får man försöka hålla fast vid i tanken även om man lätt svävar iväg i andra tankar ibland...

Idag blir det en lite läskig bild kanske, ni får blunda om ni inte gillar sår. Det man gjorde idag också var att man satte 4 stygn för att hålla ihop såret lite grand. Man vill att det ska läka underifrån så därför syr man inte ihop hela vägen ordentligt.
Det är även en bild på hur förbandet ser ut, kompresser i såret och en plastfilm över och en slang som suger så det blir undertryck och blodkärl lättare kan bildas och läka såret.
Den sista bilden är på min nya ”väska”. Där i ligger pumpen och puttrar dynet runt.

Så nu ligger jag här i soffan efter en lång dag, då jag även hunnit med en fotografering och varit på Isabelles cellokonsert, och det svider en del där stygnen sitter. Imorgon känns det nog bättre i benet. Ska försöka att inte somna i soffan nu, för då blir det svårt att somna i sängen när jag väl orkat ta mig dit. ;)

Ni som läst föregående inlägg kanske är nyfikna på vad som blev sagt på onkologmottagningen.

När vi, Sven och jag, kom dit fick vi träffa Maja, överläkaren, en st-läkare och en sjuksköterska. Det var Maja som pratade i stort sett hela tiden. Hon förklarade var det var för en cancersort, då det finns många olika sorters sarkom. Sedan berättade hon att efter att benet läkt så kommer en tuff cellgiftsbehandling att påbörjas. I 3 dagar kommer jag vara inlagd i Linjöping för att få cytostatikan för att sedan åka hem i 3 veckor. Så kommer det hålla på sammanlagt 6 gånger med cytostatika. Andra veckan efter man fått doserna kommer man vara som mest nere, trött och infektionskänslig, för att återhämta sig igen vecka 3 och en ny omgång påbörjas sedan när kroppen är tillräckligt återhämtad. Jag kommer få ta mycket prover för att hålla koll på vad som händer i kroppen och vid minsta förhöjd temp = infektionsrisk, är det akuten som gäller.

Efter att cellgiftsbehandlingen är klar, efter sådär ca 5 månader så blir det nästa behandling. Strålbehandling. Och även om den inte är ens i närheten så tuff som cellgifter så blir det tufft på annat vis. 5 dagar i veckan, måndag-fredag kommer jag bli strålad i Linköping. Jag vet inte vad som är sämst, att åka 5 dagar i veckan i 5 veckor eller sova över på patienthotell utan familjen... Själva behandlingen tar inte så lång tid varje dag om jag förstått det hela rätt.

Vi fick gå och titta på avdelningen efter besöket hos läkaren och sedan blev det dags att gå till nästa besök på ortopedmottagningen för omläggning av op.-såret.

Så idag har jag mailat alla bokade bröllop och barn/familjefotograferingar som jag har efter den 15:e juni. Förklarat läget och erbjudit dem hjälp att hitta nya fotografer. Väldigt jobbigt men hoppas att det ska lösa sig bra för alla.
För efter de sista bröllopen och barnfotograferingen som jag har här framåt ska jag fokusera fullt ut på att bli frisk!

Har ni några frågor så kommentera gärna så ska jag besvara dem i ett inlägg framöver.
Kram kram!

Imorgon är dagen kommen då vi kommer få reda på vad planen framöver blir... Sven o jag åker till Linköping igen och ska denna gång träffa överläkaren på onkologen. Ett besök man aldrig önskar någon behöva göra, men glad att sjukvården finns nu när den behövs. Ett besök som känns både skönt, för att få reda på lite, och samtidigt tufft och jobbigt.

Efter besöket på onkologmottagningen blir det även en sväng till ortopedmottagningen för omläggning av såret igen. Operationsläkaren kommer in och tittar till benet med. Det öppna såret, ca 5 cm x 2 st läker underifrån så man ser inte jättestor skillnad gång från gång. Hoppas det ser bra ut i morgon också.

Idag är första dagen sedan operationen som jag klarat mig utan morfin. Känns skönt såklart, nu är det bara lite alvedon som gäller, vet inte hur mycket det gör... men det svider en del i såret nu. Och om det har att göra med minskning av smärtstillande eller om jag fått tillbaka mer känsel i benet vet jag inte, kanske troligt en kombination.

Nu är det bäst att krypa ner i sängen, kl 9.00 är det som sagt onkologmottagningen som gäller.
Kram på er!

I lördags gjorde jag det roligaste jag vet. Fotograferade bröllop. Och i lördags var det ännu roligare, för då var min man med. Han har hängt med på en del bröllop som assistent tidigare men kommer följa med mer i år. Dels som en trygghet för mig när jag haltar fram men han kommer även fotografera vilket gör att vi, eller rättare sagt kunderna, får bilder från olika vinklar eller bilden som jag kanske missar. Det känns jättebra och så mycket roligare att vara två när vi åker på uppdrag. För nu är Smultronstina 2 ägare. Så fast jag i år kommer fota mindre än på mycket länge utökas företaget och blir större!

Efter att för några månader sedan tvivlat på att jag någonsin kommer kunna fota bröllopet i lördags så har vi nu gjort det och det gick jättebra! Det är så skönt. Det fotades utan några kryckor överhuvudtaget, både porträtt och vigsel. Jag är så glad över detta!!

Nu hoppas jag bara att jag kan fullfölja resten av mina bokade bröllop.

Igår fotade jag ”Smash the cake” med en 1-åring i studion och han var såå duktig. Det blev även en del badbilder, bilder kommer.
I lördags, innan bröllopet, och idag var vi och fotograferade konfirmander. Så fullt upp nu kan man säga. Hade det varit som vanligt hade det ju inte varit några problem att hinna med allt men nu är det ju resor för omläggning och även en del resor till Linköping. Och eftersom det är maj så är det såå mycket saker och aktiviteter och födelsedagar och matcher och djur som ska släppas och bröllop och jag vet inte allt. Men mina kunder är tålmådiga och rätt som det är så är deras bilder klara. Den som väntar på något gott... ;)

2 gånger i veckan är det omläggning av såret. Just nu ligger jag i ett rum på vårdcentralen och får kompresser på med alsollösning som ska hjälpa till att läka såret. Tror inte jag vågar visa bild på hur såret ser ut, det är ganska äckligt, men vill ni det får ni kommentera så lägger jag gärna ut.

Idag är barnen lediga och vi tänkte ta tåget till Jönköping och gå i lite affärer o kanske äta något gott.
Kort inlägg idag, vi hörs snart igen!