logga guld2

2019

Söndag kväll. Nu är det inte länge kvar, nästa vecka börjar den tuffa biten på resan. Imorgon är det röntgen på lungorna, ber att det inte ska spridit sig dit.
Sedan blir det hem för att packa, kl 6.30 åker vi till Linköping på tisdag, Sven och jag. Först blir det omläggning av såret och sedan inskrivning på onkologen. En så kallad picc line kommer sättas in där jag kommer få cytostatikan genom. Den sitter på armen och en plastslang går in i ett stort blodkärl. Efter det är det då dags för första dosen cytostatika.

Nu hoppas jag, även om man inte vill gå igenom detta på ett sätt, att jag ändå mår bra och kan köra igång på tisdag enligt plan. Man odlade från såret sist och då hittade man lite bakterier så jag äter nu pencillin. Mår man dåligt och får feber kan behandlingen inte startas. Så hoppas ändå att jag kommer må bra så det inte skjuts upp när man är inställd på detta nu.

I går fotograferade Sven o jag sista bröllopet för i år, lite tråkigt men hoppas vi kan fotografera fler bröllop i framtiden.
Det hände en liten olycka när jag fotade då jag gick i lite snårig terräng och mitt opererade ben kom ner i en håla och där förstod jag att lårmuskeln skulle hjälpt till att hålla balansen. Istället föll jag. Jag kunde fortsätta fota men idag har jag avlastat knäet med mina kryckor.

Idag har vi firat Sven lite grand. Han fyller ju 40 på onsdag. Det känns väldigt konstigt att fira i år, men något måste han ju få såklart, men det är ju inte så att vi kan, vill el orkar hitta på något alldeles speciellt och extra. Idag blev det lite mat i Sandsjö Wärdshus i alla fall och tårta med såklart!


Så många känslor de sista dagarna. De åker liksom bergodalbana.
Jobbiga som vid röntgen och när det strular för Sven. När 9:orna går fram vid skolavslutningen och när sommarlovet är ett faktum. Sommarlovet blir start på ledighet för barnen, men inte det sommarlovet de och vi hoppats på. Det blir även startskottet på min behandling.

Men även glad att kunna vara med på skolavslutningen. Glad att få kunna gå ut och äta med vänner. Glad att få fotografera och umgås med en annan vän.
Glad för påhälsning med blomma och en underbar tavla. Glad för en fika hos moster o morbror och träffa kusin. Övertumlad av känslor över en låda med 6 stenar och en ängel i, från en nyfunnen vän. Glad över flera kort, kort från vänner som man inte trodde tänkte på mig. Glad att kunna vara vid vår stuga och ikväll kunde vi även höra Patrik Isaksson o AnnaLotta Larsson från konserten bredvid, extra bonus liksom. Glad över en så enkel sak som jordgubbstårta, men ack så god.

Hoppas på glada och bra känslor vissa stunder även nästa vecka och resten av året.

Då var det sista veckan innan behandlingen börjar. Jag njuter av varje stund, av varje sak jag gör. Tar vara på tiden då jag vet att jag mår bra. Gör saker som gör att jag mår ännu bättre. Så bra det går liksom, sjukdomen gör ju sig påmind varje sekund nu när jag går omkring med pumpen till undertrycksbehsndlingen.
Förra veckan fotade jag fina vänner med efterhäng nere vid sjön, hade mysig dag på stan med tjejerna. Så härligt att de varit lediga så mycket nu de sista två veckorna.
Denna veckan ska jag ut och äta med andra fina vänner, det är skolavslutning, idag firar vi bröllopsdag med lite god mat nere vid sjön, kanske vi även firar Sven lite i slutet av veckan och så bröllopsfotografering. Så ja jag njuter!

Men det är även omläggning imorgon av benet i Linköping och röntgen på torsdag i Eksjö. Mindre roliga saker, men som måste göras.

Men idag njuter vi som sagt, snart kommer resten av familjen som varit på fotbollsträning, och då ska vi äta och mysa.

Kram Annelie

Regnet minskade på SMHIs app men det var ju fortfarande regn. Men på grund av Svens arbete passade det ändå bäst att åka igår och vi tog med oss regnkläder och extrakläder och åkte mot Göteborg och Liseberg och hoppades på en trevlig dag ändå.
Det regnade ganska fint regn halva tiden men när vi ätit och då samtidigt ha torkat till och laddat min pump till undertrycksbehandlingen så hade det slutat regna helt. Så vi ångrade inte att vi åkte, och det bästa av allt var att det var ju inga köer att prata om och flera gånger kunde man gå direkt och sätta sig i ”tågen” eller vad det nu var man satt i. Så skönt. Så jag vet inte hur många gånger det åktes av bla Valkyria, Balder, Helix och Lisebergsbanan.

Idag har jag exporterat ut bilder från bröllopet jag fotade för några veckor sedan, så snart är det bröllopet klart. Eftersom det är bröllopsfotografering imorgon ingår det tvätt och städ utav bilen så här dagen innan. Ladda batterier till kamerorna är tex också sådant som behöver göras så det har jag gjort.
Sedan har jag också varit på vårdcentralen och lagt om benet, denna gång i Nässjö istället för Forserum. Barnen följde med, fast var i lekparken och biblioteket under tiden och sedan gick vi en sväng på marknaden som vi upptäckte var idag. Gammeldags kokosbollar inhandlades och även burk sockervadd.

Som sagt imorgon blir det bröllopsfotografering och bruden jobbar på Iva där jag jobbade innan barnen kom. Ett väldigt trevligt par så det ska bli roligt imorgon! Hoppas ni får en härlig lördag också!
Kram kram ❤️

Idag har jag översköljts av känslor flera gånger. Först ringde onkologläkaren Maja som jag träffade förra tisdagen. Hon berättade att hon pratar med Anders och de har kommit fram till att cytostatikabehandlingen måste igång innan såret läkt klart. För det kan ta flera månader till. Och det var ju det Anders sa sist vi var uppe för omläggning så det var ju inga nyheter.

Sedan ringde Lotta, en sköterska från onkologen och vi bokade in tid till första omgången av cytostatikan. Det var ok att börja efter jag fotar mitt sista bröllop som inte är avbokat, så den 18/6 är det dags. Då åker jag upp och får mina första 3 dagar av cytostatika. Det känns både nervöst, för man vet inte riktigt vad man har att vänta sig och hur man kommer må, samtidigt är det skönt att det kommer igång.
Det känns bra att jag kan vara med på barnens skolavslutning men det känns otroligt tråkigt och som man sviker sin bäste vän och make genom att ligga i Linköping med cellgifter i kroppen på hans 40-års dag den 19:e. :(

När jag kollade posten idag låg remisser till röntgen. Det var bla röntgenundersökning på lungorna för att kolla så det inte spridit sig. Det kommer jag få göra flera gånger och ni anar inte vilken ångest jag redan har över att göra den och ännu mer att vänta på svaret och sedan att få reda på svaret. Jobbigt värre.

Imorgon ska vi se om vi kommer iväg till Liseberg. Det blir väl antagligen det vi gör med barnen som familj i sommar (fast det inte är sommar än). Vädret verkar bara inte vara helt på vår sida, så får se hur det blir. Men hade varit skönt att komma iväg o tänka på något annat en stund.
Kram

Idag var det dags att åka till Linköping igen för omläggning. Och idag fick vi träffa Anders igen, läkaren vi träffade de första gångerna när vi var där uppe och som har den mest övergripande ansvaret över mig och operationen.

Det var någon som sa att det är bara att hänga med på resan som påbörjats och lite så är det. Vi åker upp för byte av förband och lite rengöring men åker hem med ett undertrycksförband som är kopplad till en pump. Så lite mer bunden känner man sig nu. En väska att bära omkring på hela tiden. Men funkar det, alltså läker det såret så är det ju värt det alla dagar i veckan. För nu har vi stått och stampat på samma ställe i flera veckor känns det som. Och vänta i flera månader på att det ska läka vill man inte, utan läker det inte nu vill man köra på cytoststikan även att det inte läkt ihop. Och då kommer det vara ett sår under hela cytostatikabehandlingen då de nya cellerna dör. Tyvärr blir det nog också risk för infektioner om det inte läker eftersom mitt immunförsvar kommer rasa i botten av cytostatikan. Men det verkar som man får ta den risken då man vill stoppa ev. kvarvarande cancerceller så fort som möjligt nu. Det är tyvärr en aggresiv sort som drabbat mig. Det märks att läkarna gör allt för att stoppa cancern, och det får man tänka på när tvivel faller på. Just nu vet vi att det inte spridit sig så det får man försöka hålla fast vid i tanken även om man lätt svävar iväg i andra tankar ibland...

Idag blir det en lite läskig bild kanske, ni får blunda om ni inte gillar sår. Det man gjorde idag också var att man satte 4 stygn för att hålla ihop såret lite grand. Man vill att det ska läka underifrån så därför syr man inte ihop hela vägen ordentligt.
Det är även en bild på hur förbandet ser ut, kompresser i såret och en plastfilm över och en slang som suger så det blir undertryck och blodkärl lättare kan bildas och läka såret.
Den sista bilden är på min nya ”väska”. Där i ligger pumpen och puttrar dynet runt.

Så nu ligger jag här i soffan efter en lång dag, då jag även hunnit med en fotografering och varit på Isabelles cellokonsert, och det svider en del där stygnen sitter. Imorgon känns det nog bättre i benet. Ska försöka att inte somna i soffan nu, för då blir det svårt att somna i sängen när jag väl orkat ta mig dit. ;)

Ni som läst föregående inlägg kanske är nyfikna på vad som blev sagt på onkologmottagningen.

När vi, Sven och jag, kom dit fick vi träffa Maja, överläkaren, en st-läkare och en sjuksköterska. Det var Maja som pratade i stort sett hela tiden. Hon förklarade var det var för en cancersort, då det finns många olika sorters sarkom. Sedan berättade hon att efter att benet läkt så kommer en tuff cellgiftsbehandling att påbörjas. I 3 dagar kommer jag vara inlagd i Linjöping för att få cytostatikan för att sedan åka hem i 3 veckor. Så kommer det hålla på sammanlagt 6 gånger med cytostatika. Andra veckan efter man fått doserna kommer man vara som mest nere, trött och infektionskänslig, för att återhämta sig igen vecka 3 och en ny omgång påbörjas sedan när kroppen är tillräckligt återhämtad. Jag kommer få ta mycket prover för att hålla koll på vad som händer i kroppen och vid minsta förhöjd temp = infektionsrisk, är det akuten som gäller.

Efter att cellgiftsbehandlingen är klar, efter sådär ca 5 månader så blir det nästa behandling. Strålbehandling. Och även om den inte är ens i närheten så tuff som cellgifter så blir det tufft på annat vis. 5 dagar i veckan, måndag-fredag kommer jag bli strålad i Linköping. Jag vet inte vad som är sämst, att åka 5 dagar i veckan i 5 veckor eller sova över på patienthotell utan familjen... Själva behandlingen tar inte så lång tid varje dag om jag förstått det hela rätt.

Vi fick gå och titta på avdelningen efter besöket hos läkaren och sedan blev det dags att gå till nästa besök på ortopedmottagningen för omläggning av op.-såret.

Så idag har jag mailat alla bokade bröllop och barn/familjefotograferingar som jag har efter den 15:e juni. Förklarat läget och erbjudit dem hjälp att hitta nya fotografer. Väldigt jobbigt men hoppas att det ska lösa sig bra för alla.
För efter de sista bröllopen och barnfotograferingen som jag har här framåt ska jag fokusera fullt ut på att bli frisk!

Har ni några frågor så kommentera gärna så ska jag besvara dem i ett inlägg framöver.
Kram kram!

Imorgon är dagen kommen då vi kommer få reda på vad planen framöver blir... Sven o jag åker till Linköping igen och ska denna gång träffa överläkaren på onkologen. Ett besök man aldrig önskar någon behöva göra, men glad att sjukvården finns nu när den behövs. Ett besök som känns både skönt, för att få reda på lite, och samtidigt tufft och jobbigt.

Efter besöket på onkologmottagningen blir det även en sväng till ortopedmottagningen för omläggning av såret igen. Operationsläkaren kommer in och tittar till benet med. Det öppna såret, ca 5 cm x 2 st läker underifrån så man ser inte jättestor skillnad gång från gång. Hoppas det ser bra ut i morgon också.

Idag är första dagen sedan operationen som jag klarat mig utan morfin. Känns skönt såklart, nu är det bara lite alvedon som gäller, vet inte hur mycket det gör... men det svider en del i såret nu. Och om det har att göra med minskning av smärtstillande eller om jag fått tillbaka mer känsel i benet vet jag inte, kanske troligt en kombination.

Nu är det bäst att krypa ner i sängen, kl 9.00 är det som sagt onkologmottagningen som gäller.
Kram på er!

I lördags gjorde jag det roligaste jag vet. Fotograferade bröllop. Och i lördags var det ännu roligare, för då var min man med. Han har hängt med på en del bröllop som assistent tidigare men kommer följa med mer i år. Dels som en trygghet för mig när jag haltar fram men han kommer även fotografera vilket gör att vi, eller rättare sagt kunderna, får bilder från olika vinklar eller bilden som jag kanske missar. Det känns jättebra och så mycket roligare att vara två när vi åker på uppdrag. För nu är Smultronstina 2 ägare. Så fast jag i år kommer fota mindre än på mycket länge utökas företaget och blir större!

Efter att för några månader sedan tvivlat på att jag någonsin kommer kunna fota bröllopet i lördags så har vi nu gjort det och det gick jättebra! Det är så skönt. Det fotades utan några kryckor överhuvudtaget, både porträtt och vigsel. Jag är så glad över detta!!

Nu hoppas jag bara att jag kan fullfölja resten av mina bokade bröllop.

Igår fotade jag ”Smash the cake” med en 1-åring i studion och han var såå duktig. Det blev även en del badbilder, bilder kommer.
I lördags, innan bröllopet, och idag var vi och fotograferade konfirmander. Så fullt upp nu kan man säga. Hade det varit som vanligt hade det ju inte varit några problem att hinna med allt men nu är det ju resor för omläggning och även en del resor till Linköping. Och eftersom det är maj så är det såå mycket saker och aktiviteter och födelsedagar och matcher och djur som ska släppas och bröllop och jag vet inte allt. Men mina kunder är tålmådiga och rätt som det är så är deras bilder klara. Den som väntar på något gott... ;)

2 gånger i veckan är det omläggning av såret. Just nu ligger jag i ett rum på vårdcentralen och får kompresser på med alsollösning som ska hjälpa till att läka såret. Tror inte jag vågar visa bild på hur såret ser ut, det är ganska äckligt, men vill ni det får ni kommentera så lägger jag gärna ut.

Idag är barnen lediga och vi tänkte ta tåget till Jönköping och gå i lite affärer o kanske äta något gott.
Kort inlägg idag, vi hörs snart igen!

Hej på er! Tänkte titta in och uppdatera lite inför helgen. Stora saker på gång. Så känns det nu i alla fall. Hade det varit som förra året hade det inte varit något konstigt, men allt blir ju lite speciellt i år. Och då även med bröllopsfotografering. Ja imorgon blir det årets första. Och det ska bli roligt! Framför allt ska det bli roligt att få fotografera tillsammans med min man. För det var så vi bestämde, att de fotograferingar som blir ska vi hjälpas åt med. Det kommer bli så bra! Och brudparen är informerade om detta och är helt med på det.
Men innan vi åker på bröllopsuppdrag imorgon ska vi först fota konfirmander. Så full jobbdag imorgon!
Sedan blir det lördagsmys hos min bror med fru och barn och vänner. Ser verkligen fram emot det, men vet inte hur pigg jag eller rättare sagt vi båda kommer vara! Men men, det man vill, klarar man.

Efter förra blogginlägget har jag mått bättre. Det var som det släppte bara jag fick skriva av mig lite. Det är tydligen väldigt bra terapi det där att skriva. I alla fall för mig. Skönt att hitta ett sätt som funkar.

Nu är kl halv 12 på natten så det kanske är bäst att sova lite så jag är utvilad inför morgondagen!

Ha en fin helg alla!

Igår var jag i Linköping igen. Denna gång tog jag med min mamma som sällskap. Det var omläggning av såret som var den stora grejen och det såg bättre ut än vad de kanske hade räknat med. Det finns något som heter undertrycksbehandling, en "låda" som ligger över såret som förband med undertryck och hjälper blodkärlen lättare att hitta fram för att läka ihop såret. Ja jag är inte så insatt alls i detta men det skulle hjälpa läkningen i alla fall. Men det behövdes som sagt inte just nu. Det känns ju bra!

Sedan var proverna de tog på tumören efter operationen färdiga nu. Och det känns som att man för 3:e gången får domen cancer, men nu ör det ju på riktigt då. En elakartad cancertumör. Vid en godartad delar sig cellerna och tumören växer och blir större, men vid borttagning av hela tumören så är den borta. Vid en elakartad så delar sig cellerna och bildar en tumör men celler kan också ge sig iväg i bla blodbanor och bilda nya tumörer på andra ställen. Eftersom de röntagde lungor och buk på mig antar jag att det är där de främst brukar sätta sig. Min röntgen var ju bra när den gjordes så nu får vi be att det inte finns några cancerceller kvar i kroppen som seglar runt. 
Men för att vara på den säkra sidan kommer jag då få strålbehandling och det verkar som det blir cytostatika också. Om några dagar kommer jag få hem en kallelse till onkologen, då kommer jag få reda på mer svar på de frågor jag har om behandlingen. För visst snurrar det frågor...

Trots att jag VET att det inte är någons fel och framför allt inte mitt fel så känner jag massor av skuld just nu. Skuld över att barnen inte får en "vanlig" tid med att göra saker som vi brukar. Att de kanske är oroliga, att sommarlovet blir ett helt annat än det brukar, att deras första utomlandsresa troligtvis blir inställt. De får se en svag, ledsen, trött och kanske hårlös mamma.
Jag VET att det inte är mitt fel att min man som jobbar och sliter i vanliga fall nu även få ta mitt lass med hushåll, barn och ta hand om mig.
Jag VET att det inte är mitt fel att mina föräldrar som haft det tillräckligt tufft i livet nu ska behöva oroa sig för mig och ta hand om mig också.
Jag VET att kunderna förstår att jag inte kan genomföra deras fotograferingar men de blir ändå drabbade. Ovissheten om jag kan fotografera dem och att hitta ny fotograf. Sommartid innebär flera bröllopsfotograferingar och inte lätt för varken dem eller mig att fatta beslut.
Jag VET att alla vänner gärna bryr sig om mig men de har ändå ett eget liv och ska inte behöva bekymra sig över mig och lägga sin tid hos mig.

Så även om jag vet att det inte är mitt fel fast jag känner sådan skuld över alla som i sin tur blir drabbade pga mig, så VET jag att livet inte någonsin kommer bli sig likt igen...

Det var visst länge sedan jag uppdaterade nu. Det som hänt sedan sist är att jag varit i Linköping i måndags och tog bort de över 50 stygnen. Mitt på låret hade det inte läkt ihop ordentligt utan det var öppet en del. De har sagt från början att det kan bli svårläkt så det var ju inte så konstigt att det var så. Nu läggs det om 2 ggr i veckan, har varit på Forserums vårdcentral och lagt om också. De är verkligen fantastiska där! På måndag ska jag upp till Linköping igen, då de vill ha lite koll på såret så det läker. Jag har även fått äta antibiotika då det varit lite rött och irriterat på huden runt stygnen, nu har det blivit bättre i alla fall.

Jag har mått både bra och dåligt, haft ont någon dag och humöret inte helt på topp. Men jag tänker att det är väl så det kommer vara, att det kommer gå upp och ner. Både fysiskt och psykist. Det som jag mått dåligt över de sista dagarna är att jag inte har hunnit jobba med redigeringen i den takt jag vill. Det är alltid något som ska göras, åka iväg o lägga om såret eller haft ont eller varit för trött... Men jag har en fantastisk man som stöttar mig och jag får även hjälp från mamma. Där finns tex världens godaste mat att äta när jag inte orkar laga mat eller om jag behöver jobba istället. Det hjälper så mycket.

Men idag har jag i alla fall haft min första fotografering sedan operationen. (Den var inbokad före jag blev sjuk, och hade jag mått dåligt hade vi avbokat den men nu kände jag att jag ville testa om det funkade.) Och det gick jättebra! Hade ställt in en låg stol/pall på hjul i studion som jag skulle kunna sitta på. Jag trodde nämligen inte jag kunde sitta på golvet, vilket jag brukar göra en del under fotograferingen. Rätt som det var så satt jag ändå på golvet, och jag kom upp också.
Jag hade bästa kunderna och det var en smash the cake och fotomodellen skötte sig perfekt under hela fotograferingen. Ja nu är jag såklart glad över att det gick så bra!! Bilden visar en efterbild på hur det kan se ut när en kund lämnar en smash the cake.
Innan fotograferingen var jag och barnen på A6 och handlade lite grand innan och på förmiddagen blev det att fixa tårtan och städa lite. Efter att ha gjort kvällsmat med hjälp av familjen känner jag mig lite trött nu och kommer tillbringa resten av kvällen i soffan.

Imorgon ska de äldsta barnen på tävling med scouterna så då blir det att gå upp tidigt och skicka iväg dem och den yngsta dottern ska ha dansuppvisning som vi ska titta på. Får se om det blir i snö, för nu vräker snön ner här utanför fönstret!
På söndag blir det bröllopsmöte med ett brudpar jag ska fota i augusti i Åsens by.
Så fullt upp i helgen! Hoppas ni får en rolig helg också. Ha det bäst!
Kram

Hej! Hoppas ni har haft en fin påsk! Det har jag!! Så underbart väder och bara tagit det lugnt, träffat våra föräldrar och lite syskon. Så roligt. Och så har jag ätit en och en annan godisbit.

Idag är det 2 veckor sedan jag opererades. Tänk så fort det har gått och vad jag har återhämtat mig. Det är fantastiskt!
Satt nu och läste igenom min journal och läste om vad de skrivit om aktivitetsförmågan den 11/4.
"Får moboliseras fritt, men har ingen sträckmuskulatur kvar varför hon behöver hjälp av sjukgymnast för att lära sig gå med kryckor. Så småningom kan hon möjligtvis pendla fram benet när hon vill räta ut det."
Detta skrevs alltså innan jag hade stått på benen efter operationen. Idag går jag korta sträckor inomhus UTAN kryckor. Fattar ni?? Knappt jag och läkaren heller. Men det är FANTASTISKT! Visst hade jag kunnat hoppa omkring på kryckor hela livet bara jag får livet i behåll, men ja, detta tackar man ju inte nej till, att kunna gå hyffsat normalt. :) Eftersom  jag tillhör en församling tror jag ändå att det finns ett bönesvar här med hjälp av alla fina människor som bett för mig och vår familj. Ja, jag kan inte tro på något annat än att det är ett under som skett tillsammans med en fantastisk läkare.

För övrigt mår jag bra. Ibland kan det kännas lite jobbigare när man inte orkar göra allt i samma takt som man gjort innan jag blev sjuk. Och att man inte vet när och hur nästa steg i behandlingen blir. Så jag får träna i tålamod nu, inte min starka sida. ;)

Vilken känsla det var att vakna upp idag. Det liksom fladdrade av fjärilar i magen. Tänk att få gå upp och fixa sig, kanske tom lite smink idag och sedan får börja packa för att åka hem!!!

Kl 10.00 hade jag tid för att prova ut en ortos, ett extra stöd som jag kan ha när jag är ute och går. Se bild. Det komiska i detta var att han som kom med den var syster med min sjukgymnast som jag har här i Forserum. Hur liten är världen liksom...

Kl 11 kom familjen och jag sa hejdå till avdelningen, köpte glass och tog ut smärtstillande medicin. Sedan for vi får hemåt. Slumrade lite i bilen och rätt som det var, var vi i jönköping och resten av familjen hämtade ut sina pass, så de kunde fara iväg till blåkulla imorgon.

Sedan mellanlandade vi hemma hos mamma o pappa, åt tårta och fick finbesök av Ninni och 2 av hennes assistenter Bittan och Pernilla. Även min svägerska var där med barnen. Så kul att träffa alla. ❤️

Vilket fantastiskt väder vi haft idag!! ☀️ Så skönt att komma ut när man andats sjukhusluft en vecka nu. Så jag tog mina kryckor och gick hem från mamma o pappa tillsammans med Isabelle o Nova. Så skönt och jag orkade hela vägen, men det är ju inte jättelångt, men ändå liksom, har ju inte gått så långt innan.

Men sedan lockade soffan och både jag, Sven och hunden somnade nog nästan ett par timmar.

Så det är väldigt skönt att vara hemma såklart, även om de var helt fantastiska i Linköping!
Nu önskar jag er en härlig påsk, och det verkar bli ett fantastiskt väder med, vi hörs efter påsk!
Kram kram



Ser att min uppdatering från gårdagen inte finns att läsa, det var ju tråkigt att den hade försvunnit.

Då kör vi en uppdatering idag då, men börjar med gårdagen...

Igår pratade de om att dränen skulle bort men det blev inte så och jag blev lite besviken över det. Men jag fick i alla fall byta ut gåbordet mot kryckor. Så något bra och något dåligt hände. Det var en väldigt långtråkig dag igår, jag börjar känna mig pigg och längtar hem nu. Jag tror det var så mycket som hände igår, typ. Jo de drog katetern med, så nu får jag springa på toa själv.

Idag har jag fått duscha!! Så otroligt skönt efter att inte kunnat tvätta sig ordentligt på nästan en vecka. Med benet i en sopsäck så duschade jag och tvättade håret med eget schampo. Så härligt!
Jag ville inte tro det förrän det är gjort och nu är det gjort. Mina tre sista slangar är ur kroppen, de tre dränen. Man lindade av mitt bandage som var på benet och tog bort förbanden. Så nu har jag sett mina stygn. Det var så många så de inte gick räkna, nej, så var det ju inte men det var många. Dränen satt inte fast i mig utan bara låg i såren så det var bara att dra ut. Jag trodde att det skulle göra ont, men det gjorde det ju inte.
Så nu är jag lycklig, inget att behöva dra med sig när man ska ut och gå. Nu får vi bara hoppas kroppen suger åt sig vätskan och blodet som hamnar i benet och jag inte svullnar för mycket eller att det läcker för mycket i förbanden. Jag är lindad med lindor på hela benet för att hålla nere svullnaden.

Efter duschen idag gick det segt, när man känner att toabesök blir en ”höjdpunkt” under dagen då är man såå uttråkad. Men sedan rullade det på under em med drändragning först och sedan kom min kusin som bor i Linköping och hälsade på. Det var trevligt, tusen tack Maria! ❤️

Och i morgon ska jag prova ut en ortos, för att stabilisera benet. Sedan ska jag HEM!
Vi hörs hemifrån nästa gång!
Kram kram


Liten kort uppdatering från dagen.

Jag blev väckt kl 06 för bland annat blodtryckskontroll. Och som jag sovit inatt, så tungt och skönt. Hade tänkt att sova lite mer när nattpersonalen hade gått men det gick inte, var helt glad och överraskad att edan stängdes av och slangen plockades bort (men satt kvar i ryggen) och även droppet togs bort. Alltså inga slangar kvar på överkroppen. Så skönt!

Under dagen var familjen här igen men också Magnus, min bror. Väldigt trevligt såklart!!

Allt har rullat på bra idag, tog mig en promenad, trots att det är söndag och vilodag , runt på avdelningen.
Med hjälp av några extra värktabletter så har jag klarat mig utan edan. Så runt 18-tiden drog de ut slangen som satt kvar i ryggen, nu är edan helt avvecklad.

Nu blir det lite TV innan jag förhoppningsvis sover gott i natt med.

Kram ❤️

Frukosten intogs ute i matsalen idag. Jag gick dit med mitt gåbord och satt där med 80-åriga söta tanter och farbröder.

Det roligaste idag var givetvis att familjen kom och hälsade på mig. Så saknade och efterlängtade. ❤️
Men jag gläds även över att de sänkte min eda (smärtlindringen) till hälften av vad jag haft innan. Och nu har det gått ca 10 timmar och det funkar hittintills. Så glad för det. För den måste bort innan jag får åka hem.

Innan mina älskade ❤️ åkte hem nu vid halv åtta hjälpte de mig att gå runt hela avdelningen. 140 meter är det någon som mätt upp det till.
Sedan hjälpte de mig att fixa mig för att kunna lägga mig. Så nöjd och glad för denna dagen. För mina framsteg.

Men inte nog med det, vi har fikat riktigt gofika idag. Den godaste fika som finns!! ⭐️
Evelina och David. Jag är så glad för vår nya vänskap. För visst är det fantastiskt med människor som bryr sig om en, på riktigt. Och när man kan dela sjukdomshistorier, eget företag, hundliv, barn eller vad som helst och deras barn bryr sig om mig, ber för mig varje kväll och undrar hur det är med mig. Alltså finner inga ord. Men det är kärlek. Och jag är tacksam, så oerhört tacksam.❤️❤️❤️ Jag längtar efter att få krama om hela er familj!

Självklart är jag lika glad och tacksam för alla andra som hört av sig. Jag har försökt svara alla men kan mycket möjligt missat någon och det är inte med min mening.
Tyvärr är det lite krångligt att svara på mailen ni skickar från bloggen, så jag tar på skämskudden att ni inte fått svar där, men jag har läst vartenda ett av dem och skickar här ett stort TACK för alla era kärleksfulla kommentarer. ❤️

Nu säger vi godnatt och så får vi se vad morgondagen har att erbjuda.
Kram ❤️


Idag har jag haft kärt besök av min mamma o pappa. ❤️ Det blir ju ganska långtråkigt här så ett besök gladde mig väldigt mycket.

Natten till idag sov jag sämre än på länge, inte för att jag hade ont i såret utan mer att jag fick så ont i ryggen av att ligga så still. Så nu är jag lite trött. Hoppas jag kan sova bättre inatt.

MEN det bästa av allt är att jag med alla 3 drän, en kateterpåse, ett dropp och edan (min smärtlindring som går in i ryggen) har gått med hjälp av gåbord. Och ett par peppande och stöttande sköterskor/arbetsterspeut bredvid. Från sängen till toaletten och tillbaka. Inte jättelångt då jag har toan på rummet, men ändå. Och två gånger till och med.
Hela min lårmuskel är ju borta och därmed min sträckfunktion. Läkaren visade hur jag ev kommer kunna svinga benet lite ut vid sidan och framåt sedan när jag går och släpper kryckorna. Men idag gick jag som ”vanligt” när jag gick framåt!! Kan inte tro att det är sant. Eller det gör jag nog inte förrän all bedövning är ute ur kroppen, men det känns ju väldigt hoppfullt. För om det funkar nu borde det väl funka sedan med, eller??
Jag kan däremot inte få upp benet i sängen när jag lägger mig, men jag har som sagt bedövning i benet och inte någon känsel så där får tiden utvisa vad som händer.

Men så glad jag är att det gått så bra hitintills. ❤️
Bara att kämpa vidare.

Nu blir det lets dance eller lite sömn kanske.

God natt! ❤️

Hej!!!
Nu är jag på avdelningen igen. Jag mår oförskämt bra sen jag vaknade. Läkaren verkade mycket nöjd och de fick bort allt med god marginal men även mycket muskel men det får man ju ta.
De hade pratat innan att ta hud från höger ben för att få ihop såret då jag hade 2 knölar som de ville få bort med. Det blev ingen hud taget från andra benet för att sy ihop vä ben och det kändes ju VÄLDIGT skönt då det hade varit en mycket mer omfattande läkprocess.

Jag har 3 drän som ligger i såret för att få ut blod o vätska som samlas där o inte ska vara där.
Jag har en epidural, en sådan man kan få när man föder barn, men nu är det kvar en slang där så jag får morfin hela tiden så jag har i princip inget ont när jag ligger still i alla fall. Jag kan röra vänster foten utan problem annars har jag inte testat att röra så mycket på benet än, det är ju inlindat i massa bandage o plåster.
Planen idag är att jag ska komma upp och sitta på sängkanten.

Nu har jag fått lite blåbärssoppa och smörgås att äta.

Kram kram

Hej på er! Ville bara lite snabbt hoppa in här och skriva till er, att nu är det torsdag morgon kl är strax innan 6 och jag har sovit några timmar, men tar igen lite under dagen tänkte jag.

Snart ska jag in i duschen igen och duscha av mig och få på mig operationskäder, krypa ner i en renbäddad säng och vänta in tiden. Jag har inte hört att det inte blir någon annan tid än runt 7-tiden som jag åker ner så det får vi hoppas stämmer.

När vi hörs nästa gång så hoppas vi på att allt gått bra och knölen är borta och all cancer ber vi är för alltid borta ur min kropp. Det vore ju fantastiskt!!

Stort stort tack för varje bön och alla meddelande som ni skickat. ❤️

Vi hörs när jag vaknat upp ur dimman igen!
Ta hand om er och stor kram ❤️

Ja då ligger jag här själv på rummet med egen tv och toa. Ganska lyxigt faktiskt.

Idag har jag pratat med min läkare som ska operera, han nämnde då också att man inte såg något på röntgen jag gjorde i Eksjö. (Det var ju det jag hade läst men knappt kunde tro att det var sant, men det var det, SÅ skönt.)
Han pratade om att det man gör nu är en botande åtgärd, inte en palliativ, så det får vi innerligt hoppas att det blir så också även i fortsättningen.

Efter det fick jag ta lite blodprover. Min kontaksköterska tog dem o vi pratade lite. Jag frågade om resan vi har bokat, om hon trodde att vi kommer iväg, (vilket jag förstår att hon egentligen inte kan veta nu) och just nu är det svårt att veta vad som händer i augusti, är det strålning el cytostatikabehandling då är det ju svårt att åka... men det vet vi inte förrän om ett par månader. Först ska såret läka innan man gör något mer.

Sedan fick Sven, som var med mig under dagen, och jag träffa en narkosläkare och prata lite om att jag skulle sövas och troligtvis får jag även någon ryggbedövning.

Avdelning 31 stod sedan på tur att gå till, jag fick mitt rum och vilade en stund innan vi tog en promenad till stan och åt gott. Kikade in i någon affär, men var inte jättesugen på shopping.

Vid 18-tiden åkte Sven hem till våra flickor som mormor o morfar tagit hand om efter skolans slut.

Imorgon bitti runt 7-tiden körs jag ner till operation. En operation som de tror tar ca 3 timmar. Jag kommer nog inte vara tillbaka på mitt rum förrän framåt em/kvällen de då jag mellanlandar på uppvaket.

Idag har det varit en jobbig dag känslomässigt. Allt känns så overkligt. Men det är det tydligen inte.
Det blev så påtagligt när man kom hit. När man gått hemma har det varit vardag och allt rullat på som vanligt. Men nu, nu är det på allvar. Livet kommer aldrig bli som förr, så mycket vet vi.

Tack till alla som stöttar, speciellt till min familj. ❤️


Då har jag städat lite, tvättat, vattnat blommor, slängt soppåsen, packat. Ja nästan så det känns som man ska iväg på semester. ;)
Men lite annorlunda känslor är det allt. Det ska både bli skönt att komma till Linköping och bli av med min knöl. Samtidigt som man inte vill dit... Att inte veta hur ont man kommer ha efteråt, när man ens kan komma ur sängen själv. Hur ser benet ut utan muskeln, ja det finns en del frågor såklart som man inte får svar förrän om ett par dagar. Jag får väl trösta mig med att smärtan blir mindre för var dag förhoppningsvis, som det är nu ökar smärtan istället.
På bilden ser ni hur jag ligger platt med båda benen mot golvet. Som ni kanske förstår är det det vänstra benet som min knöl sitter i. Tänk vad benet växt på bara ett par månader! Helt sjukt. Det är ca 7-8 cm större i omkrets än det friska benet.
Och ja nu är det konstaterat från biopsin att det är en elakartad cancertumör, men det trodde vi ju inte annat heller när den växt så otroligt fort.

Jag blir så glad för alla som hör av er med bla sms, meddelande, kort och kramar. Vet inte hur jag någonsin kommer kunna tacka er nog. ❤️

Vi hörs imorgon kväll när jag har kommit till rätta på mitt rum.
Kram till er alla!

Helgen har varit bra på många sätt och vis. En vän till mig o Sven var här i fredags och det var väldigt trevligt att prata och fika. Med den boosten kändes helgen bra, tankar kommer och går men det var mest bra tankar. Vi pysslade med hästarna och ute o gick med Lilly, vår 7-månaders lilla vovve. Njöt av solen och fikade.

Läste även journalen på webben i fredags där det stod; ”Sammamfattningsvis inget säkert metastasmisstänkt”. Alltså från den röntgen jag gjorde i Eksjö där man ville kolla upp om det spridit sig. Det får vi vill tolka som ett bra svar, även om vi har svårt att ta till oss det innan läkarna talar om det muntligt för oss.

Idag känns det jobbigare. Nu är veckan här då jag ska opereras. Ska börja packa ner lite saker jag ska ha med mig, på onsdag morgon bär det av mot Linköping så nu är det bara imorgon kvar här hemma. Och imorgon ska jag klippa mig och göra lite slingor, det passar ju bra för vem vet när man orkar göra det nästa gång.

Det är nu även säkerställt att det är ett höggradig sarkom och efter operation så ska det beslutas vad det blir för behandling vidare framåt. Det ska bli skönt att veta vad som händer framöver, lite lättare att planera hur jag ska göra med bla fotograferingar och jobb.

Nu är det snart dags att åka och hämta de två minsta barnen som är på kören.
Ha det fint!
Kram

Ja då kom det där samtalet igen med Linköpingsnummer. Tyvärr fick jag inte veta vad röntgen visade men jag fick tid till operation nästa vecka. På onsdag åker jag dit med inskrivning kl 11.00 och på torsdag 11/4 blir operationen. Känns både skönt och nervöst samtidigt.

Igår åkte jag till Höglandssjukhuset i Eksjö. Med mig hade jag min  mamma som också är sjukskriven, tur i oturen liksom... 
Först blev det blodprov och sedan fick jag dricka kontrastvötska, 1 liter på 2 timmar. Det var inte så svårt, och smakade inte så konstigt heller, så det var skönt. Efter de 2 timmarna fick jag komma in till datortomografin, fick nål i armen för att få kontrast intravenöst också. Själva röntgen tog nog inte mer än ca 5 minuter och när kontrasten sprutades in i armen blev man alldeles varm och det kändes som man kissade ner sig, mycket märklig känsla!
Sedan var det bara att åka, fick inget besked där och då utan bilderna ska ju gås igenom och skickas till Linköping. Så nu väntar jag på svar därifrån. Ett samtal som man både vill ha och bävar för. För själva röntgen gick ju ut på att kolla om det finns mer cancer i kroppen...

Efter sjukhusbesöket blev det fika och lite shopping!

Det blev inget jobb igår alls, jag hade sovit dåligt natten till igår och på eftermiddagen var jag helt slut och trött. Men idag känns det roligt att kunna sitta och jobba lite. Det försvinner mycket arbetstid när man ska iväg på undersökningar titt som tätt. Men alla mina fina kunder, som vet om detta, är så förstående att det tar lite extra tid nu innan de får sin beställning och det känns ju toppen. Så skönt att slippa känna stress över jobbet.

Idag jobbar jag i photoshop och printar lite bilder så nu ska jag fortsätta en stund till med det.

Ha det fint alla fina läsare!
Kram

En härlig helg på Mössebergs kurort är slut. Ett besök som var bokat i jobbet som personlig assisten åt min syster, innan jag fick reda på vad som var på gång med mig. Ett besök som visade sig ligga väldigt rätt i tiden.

Det var skönt att bara komma iväg hemifrån, lite som att fly ifrån allt som hänt den sista tiden. Att få ligga i varmt vatten där ingen smärta kändes i mitt ben, att få ligga, ibland själv, med mina tankar och ibland tillsammans med fina människor runt omkring mig.
Att bli servad med massa god mat hela helgen, se blåsippor komma upp igen och se tranor som år efter år kommer tillbaka till samma ställe. Ja det blev en härlig helg, trots att jag saknade barnen o Sven.

I fredags fick jag prata med min läkare och han berättade om vad de trodde att det var, vad de trodde skulle hända. Allt beror i sista hand på vad biopsin visar.
Men de utgår från en elakartad cancertumör eftersom den växer så fort och ev. beroende på om de får ett snabbsvar på biopsin denna vecka så blir det operation redan nästa vecka. En operation som kommer ta bort min lårmuskel. Vilket leder till att jag måste lära mig gå igen, eller linka, ja det är nog inte så många som vet hur det blir. Det är ju inte den vanligaste operationen att ta bort lårmuskeln, eller inte vad jag hört i alla fall. Det är klart man funderar på om man kommer kunna fotografera spralliga barn mer eller vad jag kommer kunna jobba med i framtiden. Min alldeles fantastiska sjukgymnast lovade att hon kommer göra sitt allra bästa att få mig att komma igång igen, och det kändes så skönt att höra.

Så nu ber vi att röntgen jag ska göra imorgon, ska visa på att cancern inte har spridit sig. Det är ett väldigt nervöst svar att få och jag tror inte att jag får reda på det imorgon men det kommer nog denna veckan.

Angående mitt jobb nu så har jag inga fotograferingar i april men jag har en hel del redigeringsarbeten. Alla som vet om det här är väldigt förstående att det tar lite extra tid nu. Jag är såå tacksam för det. Det känns skönt att ha lite att jobba med, men ibland tar orken slut och arbetet får fortsätta en annan dag. 

Om det är någon som har några frågor, jobbrelaterat eller om min sjukdom så är ni välkomna att höra av er. Det kan ju vara så att ni funderar på något som jag glömt bort att skriva.

Idag har jag och min man varit i Linköping. Många funderingar på vägen dit men ännu fler på vägen hem.
Jag behöver själv landa i detta innan jag skriver mer och helgen kommer tillbringas med min mamma, syster och några av hennes fina assistenter på Mössebergs kurort
Jag återkommer med mer information om vad som ska hända efter helgen.
Jag önskar er alla en härlig helg och jag ska njuta av att vara här, även om barnen och mannen i mitt liv kommer vara saknad och många tankar som surrar i huvudet. ❤️
Kram

Innan jag ens hann åka och hämta ut medicinen igår så ringde ett Linköpingsnummer och det var kontaktsköterskan som jag pratade med på fm. Nu hade bilderna kommit och läkaren hade tittat på dem och de ville ha dit mig redan nu på fredag. Jag kommer då få göra en biopsi och ta vävnadsprov på röntgen. Sedan kommer jag också träffa min läkare efteråt.
Även Eksjö kommer kalla mig för att göra en kompletterande röntgen för att se hur det ser ut i buk och lungor. Håller verkligen alla tummar och tår och ber att den inte kommer visa något. 

Så nu är känslorna lite upp och ner och ut och in igen. Innan hon ringde rullade vardagen på som vanligt, bara att jag hade lite ont i benet så kändes det nästan som vanligt igen, nu när man landat i det.
Nu blev allt så nära och verkligt igen. På ett sätt är det bra att allt går snabbt, på ett annat sätt skrämmande...

Nu laddar jag för fredag och hoppas allt går bra. Sven följer med mig upp och jag får komma hem på fredag igen.

Kram ❤️

Helgen har gått. Vi har försökt att ta till vara på den på bästa sett. Sven och jag åkte till Relaxen i Rosenlund/Jönköping medans de två äldsta barnen var på scouterna i lärdags. Det var så skönt!! Inget ont i benet, för det är så att jag har fått mer ont nu, har svårt att gå och sova på nätterna, trots värktabletter, numera med morfin i. 

Jag har idag ringt till Linköping för att kolla upp läget. Det är ju så jobbigt att inte veta när och vad som kommer hända. Plus att jag behöver mer smärlindring, så ville prata med någon om min läkemedelslista. När man inte är så insatt så vet man ju inte hur mycket och vad man kan ta för läkemedel.

Så det jag fick veta var att eftersom min vårdcentral är privatägd så gjorde jag ju magnetröntgen på Aleris, alltså inte inom landstinget och nu tar det tydligen extra lång tid att skicka bilderna till Linköping, de ska skickas på en cd-skiva. Så nästa vecka hoppas jag bilderna är där så de kan ha genomgång av bilderna på tisdag för att sedan få reda på vad de ska göra. Enligt sköterskan gör man ett vävnadsprov först och sedan operation. Dock så behöver jag ju verkligen bli av med det som växer då det gör så ont nu. Men men så smidigt går det tydligen inte, att den kan opereras direkt.

Vid röntgen mätte avvikelsen 15x10x8 cm och nu är den sökert större då det gör mer ont...

Nu ska jag åka till apoteket och hämta ut oxynorm.
Kram

Tusen tack återigen för alla fina människor, kända som okända som hör av sig. Jag är så otroligt tacksam för varenda en av er. ❤️

Som jag skrev i förra inlägget så skulle jag till Eksjö för att få en remiss till Linköping. Det måste tydligen gå den vägen...

Jag och min man var där igår och träffade en otroligt trevlig läkare! Remissen blev "godkänd" och nu väntar vi på att Linköping ska höra av sig. Det är så mycket vi vet, alltså inte när utan bara om, och vad som kommer hända då vet jag inte heller. De har fått mina bilder och ska sätta sig ner och se hur det blir bäst att gå vidare.

Jag fick även ett telefonnummer till en kontaktsjuksköterska i Linköping som jag kan ringa om det är något jag undrar över.

Ja det var nog allt så länge.
Kram ❤️

Tack snälla för alla fina ord, meddelanden, en tanke eller vad det än kan vara som gjort att just du stannade upp och reagerade på mitt inlägg på facebook/instagram på ett eller annat sätt i går.
Aldrig trodde jag att jag hade så mycket vänner omkring mig. Och i lägen som detta så betyder det så otroligt mycket. Även om just det inte kan göra mig frisk, så hjälper det mig att hålla huvudet över vattenytan.

Jag förstår att det känns ovisst för er som bokat in fotograferingar och det känns jättejobbigt för mig att inte kunna säga att "det är klart vi löser det". Jag hade så gärna velat ge er ett svar, men just nu vet jag ingenting. Och framför allt hade jag inte velat bli sjuk, jag är ju aldrig sjuk... jag blir ju knappt förkyld liksom...

Så vad är det då, jag förstår att många undrar och funderar på vad som händer. Jag hade tänkt skriva det lite längre fram, när vi fått mer provsvar och vi är 100% säkra på vad det är. Men eftersom ni var SÅ många som bryr er så vill jag på något sätt "bry mig tillbaka."  Och så gillar jag inte massa spekuleringar och ryktesspridningar.

Jag har haft en svullnad och ont i mitt ben i några veckor, i fredags gjorde jag en magnetröntgen och när jag lämnade den sa han att bilderna skickas om 3-4 dagar till min distriktsläkare och sedan får jag svar från honom.
Samma dag kl 14.42 ringde skyddat nummer och jag förstod redan innan jag svarade att det här var inte bra...
Det var en sköterska från vårdcentralen som sa att bilderna hade kommit och han ville boka in en tid på måndag till min läkare och jag skulle ha en nära anhörig med mig...
Ja ni hör ju själva. Inget härligt fredagsmys den kvällen eller resten av helgen, det ända man tänkte på var ju vad läkaren skulle säga på måndagen.
Måndagen kom och läkaren berättade att de misstänkte en tumör i min lårmuskel, ja det var ju vad vi hade trott och nu ska jag till Eksjö för att få en remiss till Linköping, där de gör behandligen av denna sorts tumör.

Jag tror jag stannar där så länge. Jag kommer uppdatera bloggen med vad som händer framöver. Jag bearbetar saker och ting genom att skriva och dem som önskar får följa min resa här om ni vill.

Ta hand om er, man vet aldrig vad som händer imorgon!
Kram Annelie

Hos mig kan du beställa ditt bröllopsalbum eller gravidalbum eller familjealbum eller vad du nu vill fylla ditt album med för bilder.
När du valt ut dina favoritbilder guidar jag dig igenom processen och du får se hur bilderna hamnar i fotoboken innan den går till tryck.

Mina album kan du få mycket personliga, då du får välja färg på omslaget, typ av material till omslaget, om du vill ha text eller bild på framsidan. Och du kanske tom. har en egen stil på texten som du vill använda. Oftast går det att lösa också!

En av fotoböckerna jag gjorde förra året var Jenny och Charlies bröllopsalbum. De valde ett vitt albumomslag i skinn med text i guldstämpel. Hur fint blev inte det??

Sidorna inne i boken är tjocka fina papper och det finns olika sorter att välja på. Bland annat ett underbart papper som görs i Sverige.
Antal sidor går att variera så det passar det antal bilder ni vill ha med. Det går att lägga en bild på ett helt uppslag då det är sk. "lay-flat" -bindning och bilden försvinner inte ner i boken i vikningen, utan man ser hela bilden även vid viket på boken.

Det absolut bästa ni kan göra är att framkalla bilderna som ligger på usb-minnen, för i usb-minnet är det ingen som har glädje av bilderna.
Och vem blir inte glad av att bläddra i ett sådant här lyxigt album eller pryda väggarna med fina bilder!

Etiketter: produkter, fotobok, bröllop

För ganska snart exakt ett år sedan åkte jag till Kreta med ett gäng härliga fotografer. En resa som jag minns tillbaka med massa glädje. Så roligt att få träffa andra fotografer. Och platsen var ju helt magisk, det gjorde det ju inte sämre!

Vi fotograferade ett par i soluppgången och en gravid i solnedgången. Vi blev även filmade och fick göra en kort pesentationsvideo av vårt företag.

En kväll var vi ute i Chania och åt massa god mat, annars blev vi servade med underbar mat där vi bodde.

Det är verkligen inspirerande att få åka iväg några dagar och bara umgås med andra likasainnade och få nya vänner för livet!

Etiketter: kreta, grekland, gravid, par, chania

Jenny och Charlie önskade bilder som kändes mer avslappnade och inte så uppställda. 
Så en säng i studion gjorde det mer avslappnat och relaxat. Det blev underbara bilder.

Då har vi kommit fram till Lisa och Joels fantatsiska höstbröllop. Även om de flesta löven hade ramlat av träden denna vackra oktoberdag så visade sig solen på sin bästa sida. Tillsammans med detta underbara brudpar så blev dagen helt magisk!!

Vi började hos Lisas vän där bruden gjorde sig i ordning, for vidare för en "first look" under en bro. Nästa plats var en väldigt cool och annorlunda fotoplats. Ett gammalt stenbrott. Med lite grafitti.

Vidare blev det porträttbilder vid en stenbro, rökbomber och en allé efter vigseln och tomtebloss på kvällen. Ja ni måste kika själva på alla bilder så ni får se det vackra brudparet.

En rolig grej som hände innan de skulle fotas vid stenbrottet då det smidigaste var att komma dit blev med båt. Det hade upptäckts att det var hål i båten. :) Men med bla silvertejp så löste sig det och de kom både fram och tillbaka utan att båten sjönk!! 

Men klicka på bilden nu så ni kommer till deras galleri!

Lisa o Joel