logga guld2

2019 > 03

Idag har jag och min man varit i Linköping. Många funderingar på vägen dit men ännu fler på vägen hem.
Jag behöver själv landa i detta innan jag skriver mer och helgen kommer tillbringas med min mamma, syster och några av hennes fina assistenter på Mössebergs kurort
Jag återkommer med mer information om vad som ska hända efter helgen.
Jag önskar er alla en härlig helg och jag ska njuta av att vara här, även om barnen och mannen i mitt liv kommer vara saknad och många tankar som surrar i huvudet. ❤️
Kram

Innan jag ens hann åka och hämta ut medicinen igår så ringde ett Linköpingsnummer och det var kontaktsköterskan som jag pratade med på fm. Nu hade bilderna kommit och läkaren hade tittat på dem och de ville ha dit mig redan nu på fredag. Jag kommer då få göra en biopsi och ta vävnadsprov på röntgen. Sedan kommer jag också träffa min läkare efteråt.
Även Eksjö kommer kalla mig för att göra en kompletterande röntgen för att se hur det ser ut i buk och lungor. Håller verkligen alla tummar och tår och ber att den inte kommer visa något. 

Så nu är känslorna lite upp och ner och ut och in igen. Innan hon ringde rullade vardagen på som vanligt, bara att jag hade lite ont i benet så kändes det nästan som vanligt igen, nu när man landat i det.
Nu blev allt så nära och verkligt igen. På ett sätt är det bra att allt går snabbt, på ett annat sätt skrämmande...

Nu laddar jag för fredag och hoppas allt går bra. Sven följer med mig upp och jag får komma hem på fredag igen.

Kram ❤️

Helgen har gått. Vi har försökt att ta till vara på den på bästa sett. Sven och jag åkte till Relaxen i Rosenlund/Jönköping medans de två äldsta barnen var på scouterna i lärdags. Det var så skönt!! Inget ont i benet, för det är så att jag har fått mer ont nu, har svårt att gå och sova på nätterna, trots värktabletter, numera med morfin i. 

Jag har idag ringt till Linköping för att kolla upp läget. Det är ju så jobbigt att inte veta när och vad som kommer hända. Plus att jag behöver mer smärlindring, så ville prata med någon om min läkemedelslista. När man inte är så insatt så vet man ju inte hur mycket och vad man kan ta för läkemedel.

Så det jag fick veta var att eftersom min vårdcentral är privatägd så gjorde jag ju magnetröntgen på Aleris, alltså inte inom landstinget och nu tar det tydligen extra lång tid att skicka bilderna till Linköping, de ska skickas på en cd-skiva. Så nästa vecka hoppas jag bilderna är där så de kan ha genomgång av bilderna på tisdag för att sedan få reda på vad de ska göra. Enligt sköterskan gör man ett vävnadsprov först och sedan operation. Dock så behöver jag ju verkligen bli av med det som växer då det gör så ont nu. Men men så smidigt går det tydligen inte, att den kan opereras direkt.

Vid röntgen mätte avvikelsen 15x10x8 cm och nu är den sökert större då det gör mer ont...

Nu ska jag åka till apoteket och hämta ut oxynorm.
Kram

Tusen tack återigen för alla fina människor, kända som okända som hör av sig. Jag är så otroligt tacksam för varenda en av er. ❤️

Som jag skrev i förra inlägget så skulle jag till Eksjö för att få en remiss till Linköping. Det måste tydligen gå den vägen...

Jag och min man var där igår och träffade en otroligt trevlig läkare! Remissen blev "godkänd" och nu väntar vi på att Linköping ska höra av sig. Det är så mycket vi vet, alltså inte när utan bara om, och vad som kommer hända då vet jag inte heller. De har fått mina bilder och ska sätta sig ner och se hur det blir bäst att gå vidare.

Jag fick även ett telefonnummer till en kontaktsjuksköterska i Linköping som jag kan ringa om det är något jag undrar över.

Ja det var nog allt så länge.
Kram ❤️

Tack snälla för alla fina ord, meddelanden, en tanke eller vad det än kan vara som gjort att just du stannade upp och reagerade på mitt inlägg på facebook/instagram på ett eller annat sätt i går.
Aldrig trodde jag att jag hade så mycket vänner omkring mig. Och i lägen som detta så betyder det så otroligt mycket. Även om just det inte kan göra mig frisk, så hjälper det mig att hålla huvudet över vattenytan.

Jag förstår att det känns ovisst för er som bokat in fotograferingar och det känns jättejobbigt för mig att inte kunna säga att "det är klart vi löser det". Jag hade så gärna velat ge er ett svar, men just nu vet jag ingenting. Och framför allt hade jag inte velat bli sjuk, jag är ju aldrig sjuk... jag blir ju knappt förkyld liksom...

Så vad är det då, jag förstår att många undrar och funderar på vad som händer. Jag hade tänkt skriva det lite längre fram, när vi fått mer provsvar och vi är 100% säkra på vad det är. Men eftersom ni var SÅ många som bryr er så vill jag på något sätt "bry mig tillbaka."  Och så gillar jag inte massa spekuleringar och ryktesspridningar.

Jag har haft en svullnad och ont i mitt ben i några veckor, i fredags gjorde jag en magnetröntgen och när jag lämnade den sa han att bilderna skickas om 3-4 dagar till min distriktsläkare och sedan får jag svar från honom.
Samma dag kl 14.42 ringde skyddat nummer och jag förstod redan innan jag svarade att det här var inte bra...
Det var en sköterska från vårdcentralen som sa att bilderna hade kommit och han ville boka in en tid på måndag till min läkare och jag skulle ha en nära anhörig med mig...
Ja ni hör ju själva. Inget härligt fredagsmys den kvällen eller resten av helgen, det ända man tänkte på var ju vad läkaren skulle säga på måndagen.
Måndagen kom och läkaren berättade att de misstänkte en tumör i min lårmuskel, ja det var ju vad vi hade trott och nu ska jag till Eksjö för att få en remiss till Linköping, där de gör behandligen av denna sorts tumör.

Jag tror jag stannar där så länge. Jag kommer uppdatera bloggen med vad som händer framöver. Jag bearbetar saker och ting genom att skriva och dem som önskar får följa min resa här om ni vill.

Ta hand om er, man vet aldrig vad som händer imorgon!
Kram Annelie