logga guld2

2019 > 04

Hej! Hoppas ni har haft en fin påsk! Det har jag!! Så underbart väder och bara tagit det lugnt, träffat våra föräldrar och lite syskon. Så roligt. Och så har jag ätit en och en annan godisbit.

Idag är det 2 veckor sedan jag opererades. Tänk så fort det har gått och vad jag har återhämtat mig. Det är fantastiskt!
Satt nu och läste igenom min journal och läste om vad de skrivit om aktivitetsförmågan den 11/4.
"Får moboliseras fritt, men har ingen sträckmuskulatur kvar varför hon behöver hjälp av sjukgymnast för att lära sig gå med kryckor. Så småningom kan hon möjligtvis pendla fram benet när hon vill räta ut det."
Detta skrevs alltså innan jag hade stått på benen efter operationen. Idag går jag korta sträckor inomhus UTAN kryckor. Fattar ni?? Knappt jag och läkaren heller. Men det är FANTASTISKT! Visst hade jag kunnat hoppa omkring på kryckor hela livet bara jag får livet i behåll, men ja, detta tackar man ju inte nej till, att kunna gå hyffsat normalt. :) Eftersom  jag tillhör en församling tror jag ändå att det finns ett bönesvar här med hjälp av alla fina människor som bett för mig och vår familj. Ja, jag kan inte tro på något annat än att det är ett under som skett tillsammans med en fantastisk läkare.

För övrigt mår jag bra. Ibland kan det kännas lite jobbigare när man inte orkar göra allt i samma takt som man gjort innan jag blev sjuk. Och att man inte vet när och hur nästa steg i behandlingen blir. Så jag får träna i tålamod nu, inte min starka sida. ;)

Vilken känsla det var att vakna upp idag. Det liksom fladdrade av fjärilar i magen. Tänk att få gå upp och fixa sig, kanske tom lite smink idag och sedan får börja packa för att åka hem!!!

Kl 10.00 hade jag tid för att prova ut en ortos, ett extra stöd som jag kan ha när jag är ute och går. Se bild. Det komiska i detta var att han som kom med den var syster med min sjukgymnast som jag har här i Forserum. Hur liten är världen liksom...

Kl 11 kom familjen och jag sa hejdå till avdelningen, köpte glass och tog ut smärtstillande medicin. Sedan for vi får hemåt. Slumrade lite i bilen och rätt som det var, var vi i jönköping och resten av familjen hämtade ut sina pass, så de kunde fara iväg till blåkulla imorgon.

Sedan mellanlandade vi hemma hos mamma o pappa, åt tårta och fick finbesök av Ninni och 2 av hennes assistenter Bittan och Pernilla. Även min svägerska var där med barnen. Så kul att träffa alla. ❤️

Vilket fantastiskt väder vi haft idag!! ☀️ Så skönt att komma ut när man andats sjukhusluft en vecka nu. Så jag tog mina kryckor och gick hem från mamma o pappa tillsammans med Isabelle o Nova. Så skönt och jag orkade hela vägen, men det är ju inte jättelångt, men ändå liksom, har ju inte gått så långt innan.

Men sedan lockade soffan och både jag, Sven och hunden somnade nog nästan ett par timmar.

Så det är väldigt skönt att vara hemma såklart, även om de var helt fantastiska i Linköping!
Nu önskar jag er en härlig påsk, och det verkar bli ett fantastiskt väder med, vi hörs efter påsk!
Kram kram



Ser att min uppdatering från gårdagen inte finns att läsa, det var ju tråkigt att den hade försvunnit.

Då kör vi en uppdatering idag då, men börjar med gårdagen...

Igår pratade de om att dränen skulle bort men det blev inte så och jag blev lite besviken över det. Men jag fick i alla fall byta ut gåbordet mot kryckor. Så något bra och något dåligt hände. Det var en väldigt långtråkig dag igår, jag börjar känna mig pigg och längtar hem nu. Jag tror det var så mycket som hände igår, typ. Jo de drog katetern med, så nu får jag springa på toa själv.

Idag har jag fått duscha!! Så otroligt skönt efter att inte kunnat tvätta sig ordentligt på nästan en vecka. Med benet i en sopsäck så duschade jag och tvättade håret med eget schampo. Så härligt!
Jag ville inte tro det förrän det är gjort och nu är det gjort. Mina tre sista slangar är ur kroppen, de tre dränen. Man lindade av mitt bandage som var på benet och tog bort förbanden. Så nu har jag sett mina stygn. Det var så många så de inte gick räkna, nej, så var det ju inte men det var många. Dränen satt inte fast i mig utan bara låg i såren så det var bara att dra ut. Jag trodde att det skulle göra ont, men det gjorde det ju inte.
Så nu är jag lycklig, inget att behöva dra med sig när man ska ut och gå. Nu får vi bara hoppas kroppen suger åt sig vätskan och blodet som hamnar i benet och jag inte svullnar för mycket eller att det läcker för mycket i förbanden. Jag är lindad med lindor på hela benet för att hålla nere svullnaden.

Efter duschen idag gick det segt, när man känner att toabesök blir en ”höjdpunkt” under dagen då är man såå uttråkad. Men sedan rullade det på under em med drändragning först och sedan kom min kusin som bor i Linköping och hälsade på. Det var trevligt, tusen tack Maria! ❤️

Och i morgon ska jag prova ut en ortos, för att stabilisera benet. Sedan ska jag HEM!
Vi hörs hemifrån nästa gång!
Kram kram


Liten kort uppdatering från dagen.

Jag blev väckt kl 06 för bland annat blodtryckskontroll. Och som jag sovit inatt, så tungt och skönt. Hade tänkt att sova lite mer när nattpersonalen hade gått men det gick inte, var helt glad och överraskad att edan stängdes av och slangen plockades bort (men satt kvar i ryggen) och även droppet togs bort. Alltså inga slangar kvar på överkroppen. Så skönt!

Under dagen var familjen här igen men också Magnus, min bror. Väldigt trevligt såklart!!

Allt har rullat på bra idag, tog mig en promenad, trots att det är söndag och vilodag , runt på avdelningen.
Med hjälp av några extra värktabletter så har jag klarat mig utan edan. Så runt 18-tiden drog de ut slangen som satt kvar i ryggen, nu är edan helt avvecklad.

Nu blir det lite TV innan jag förhoppningsvis sover gott i natt med.

Kram ❤️

Frukosten intogs ute i matsalen idag. Jag gick dit med mitt gåbord och satt där med 80-åriga söta tanter och farbröder.

Det roligaste idag var givetvis att familjen kom och hälsade på mig. Så saknade och efterlängtade. ❤️
Men jag gläds även över att de sänkte min eda (smärtlindringen) till hälften av vad jag haft innan. Och nu har det gått ca 10 timmar och det funkar hittintills. Så glad för det. För den måste bort innan jag får åka hem.

Innan mina älskade ❤️ åkte hem nu vid halv åtta hjälpte de mig att gå runt hela avdelningen. 140 meter är det någon som mätt upp det till.
Sedan hjälpte de mig att fixa mig för att kunna lägga mig. Så nöjd och glad för denna dagen. För mina framsteg.

Men inte nog med det, vi har fikat riktigt gofika idag. Den godaste fika som finns!! ⭐️
Evelina och David. Jag är så glad för vår nya vänskap. För visst är det fantastiskt med människor som bryr sig om en, på riktigt. Och när man kan dela sjukdomshistorier, eget företag, hundliv, barn eller vad som helst och deras barn bryr sig om mig, ber för mig varje kväll och undrar hur det är med mig. Alltså finner inga ord. Men det är kärlek. Och jag är tacksam, så oerhört tacksam.❤️❤️❤️ Jag längtar efter att få krama om hela er familj!

Självklart är jag lika glad och tacksam för alla andra som hört av sig. Jag har försökt svara alla men kan mycket möjligt missat någon och det är inte med min mening.
Tyvärr är det lite krångligt att svara på mailen ni skickar från bloggen, så jag tar på skämskudden att ni inte fått svar där, men jag har läst vartenda ett av dem och skickar här ett stort TACK för alla era kärleksfulla kommentarer. ❤️

Nu säger vi godnatt och så får vi se vad morgondagen har att erbjuda.
Kram ❤️


Idag har jag haft kärt besök av min mamma o pappa. ❤️ Det blir ju ganska långtråkigt här så ett besök gladde mig väldigt mycket.

Natten till idag sov jag sämre än på länge, inte för att jag hade ont i såret utan mer att jag fick så ont i ryggen av att ligga så still. Så nu är jag lite trött. Hoppas jag kan sova bättre inatt.

MEN det bästa av allt är att jag med alla 3 drän, en kateterpåse, ett dropp och edan (min smärtlindring som går in i ryggen) har gått med hjälp av gåbord. Och ett par peppande och stöttande sköterskor/arbetsterspeut bredvid. Från sängen till toaletten och tillbaka. Inte jättelångt då jag har toan på rummet, men ändå. Och två gånger till och med.
Hela min lårmuskel är ju borta och därmed min sträckfunktion. Läkaren visade hur jag ev kommer kunna svinga benet lite ut vid sidan och framåt sedan när jag går och släpper kryckorna. Men idag gick jag som ”vanligt” när jag gick framåt!! Kan inte tro att det är sant. Eller det gör jag nog inte förrän all bedövning är ute ur kroppen, men det känns ju väldigt hoppfullt. För om det funkar nu borde det väl funka sedan med, eller??
Jag kan däremot inte få upp benet i sängen när jag lägger mig, men jag har som sagt bedövning i benet och inte någon känsel så där får tiden utvisa vad som händer.

Men så glad jag är att det gått så bra hitintills. ❤️
Bara att kämpa vidare.

Nu blir det lets dance eller lite sömn kanske.

God natt! ❤️

Hej!!!
Nu är jag på avdelningen igen. Jag mår oförskämt bra sen jag vaknade. Läkaren verkade mycket nöjd och de fick bort allt med god marginal men även mycket muskel men det får man ju ta.
De hade pratat innan att ta hud från höger ben för att få ihop såret då jag hade 2 knölar som de ville få bort med. Det blev ingen hud taget från andra benet för att sy ihop vä ben och det kändes ju VÄLDIGT skönt då det hade varit en mycket mer omfattande läkprocess.

Jag har 3 drän som ligger i såret för att få ut blod o vätska som samlas där o inte ska vara där.
Jag har en epidural, en sådan man kan få när man föder barn, men nu är det kvar en slang där så jag får morfin hela tiden så jag har i princip inget ont när jag ligger still i alla fall. Jag kan röra vänster foten utan problem annars har jag inte testat att röra så mycket på benet än, det är ju inlindat i massa bandage o plåster.
Planen idag är att jag ska komma upp och sitta på sängkanten.

Nu har jag fått lite blåbärssoppa och smörgås att äta.

Kram kram

Hej på er! Ville bara lite snabbt hoppa in här och skriva till er, att nu är det torsdag morgon kl är strax innan 6 och jag har sovit några timmar, men tar igen lite under dagen tänkte jag.

Snart ska jag in i duschen igen och duscha av mig och få på mig operationskäder, krypa ner i en renbäddad säng och vänta in tiden. Jag har inte hört att det inte blir någon annan tid än runt 7-tiden som jag åker ner så det får vi hoppas stämmer.

När vi hörs nästa gång så hoppas vi på att allt gått bra och knölen är borta och all cancer ber vi är för alltid borta ur min kropp. Det vore ju fantastiskt!!

Stort stort tack för varje bön och alla meddelande som ni skickat. ❤️

Vi hörs när jag vaknat upp ur dimman igen!
Ta hand om er och stor kram ❤️

Ja då ligger jag här själv på rummet med egen tv och toa. Ganska lyxigt faktiskt.

Idag har jag pratat med min läkare som ska operera, han nämnde då också att man inte såg något på röntgen jag gjorde i Eksjö. (Det var ju det jag hade läst men knappt kunde tro att det var sant, men det var det, SÅ skönt.)
Han pratade om att det man gör nu är en botande åtgärd, inte en palliativ, så det får vi innerligt hoppas att det blir så också även i fortsättningen.

Efter det fick jag ta lite blodprover. Min kontaksköterska tog dem o vi pratade lite. Jag frågade om resan vi har bokat, om hon trodde att vi kommer iväg, (vilket jag förstår att hon egentligen inte kan veta nu) och just nu är det svårt att veta vad som händer i augusti, är det strålning el cytostatikabehandling då är det ju svårt att åka... men det vet vi inte förrän om ett par månader. Först ska såret läka innan man gör något mer.

Sedan fick Sven, som var med mig under dagen, och jag träffa en narkosläkare och prata lite om att jag skulle sövas och troligtvis får jag även någon ryggbedövning.

Avdelning 31 stod sedan på tur att gå till, jag fick mitt rum och vilade en stund innan vi tog en promenad till stan och åt gott. Kikade in i någon affär, men var inte jättesugen på shopping.

Vid 18-tiden åkte Sven hem till våra flickor som mormor o morfar tagit hand om efter skolans slut.

Imorgon bitti runt 7-tiden körs jag ner till operation. En operation som de tror tar ca 3 timmar. Jag kommer nog inte vara tillbaka på mitt rum förrän framåt em/kvällen de då jag mellanlandar på uppvaket.

Idag har det varit en jobbig dag känslomässigt. Allt känns så overkligt. Men det är det tydligen inte.
Det blev så påtagligt när man kom hit. När man gått hemma har det varit vardag och allt rullat på som vanligt. Men nu, nu är det på allvar. Livet kommer aldrig bli som förr, så mycket vet vi.

Tack till alla som stöttar, speciellt till min familj. ❤️


Då har jag städat lite, tvättat, vattnat blommor, slängt soppåsen, packat. Ja nästan så det känns som man ska iväg på semester. ;)
Men lite annorlunda känslor är det allt. Det ska både bli skönt att komma till Linköping och bli av med min knöl. Samtidigt som man inte vill dit... Att inte veta hur ont man kommer ha efteråt, när man ens kan komma ur sängen själv. Hur ser benet ut utan muskeln, ja det finns en del frågor såklart som man inte får svar förrän om ett par dagar. Jag får väl trösta mig med att smärtan blir mindre för var dag förhoppningsvis, som det är nu ökar smärtan istället.
På bilden ser ni hur jag ligger platt med båda benen mot golvet. Som ni kanske förstår är det det vänstra benet som min knöl sitter i. Tänk vad benet växt på bara ett par månader! Helt sjukt. Det är ca 7-8 cm större i omkrets än det friska benet.
Och ja nu är det konstaterat från biopsin att det är en elakartad cancertumör, men det trodde vi ju inte annat heller när den växt så otroligt fort.

Jag blir så glad för alla som hör av er med bla sms, meddelande, kort och kramar. Vet inte hur jag någonsin kommer kunna tacka er nog. ❤️

Vi hörs imorgon kväll när jag har kommit till rätta på mitt rum.
Kram till er alla!

Helgen har varit bra på många sätt och vis. En vän till mig o Sven var här i fredags och det var väldigt trevligt att prata och fika. Med den boosten kändes helgen bra, tankar kommer och går men det var mest bra tankar. Vi pysslade med hästarna och ute o gick med Lilly, vår 7-månaders lilla vovve. Njöt av solen och fikade.

Läste även journalen på webben i fredags där det stod; ”Sammamfattningsvis inget säkert metastasmisstänkt”. Alltså från den röntgen jag gjorde i Eksjö där man ville kolla upp om det spridit sig. Det får vi vill tolka som ett bra svar, även om vi har svårt att ta till oss det innan läkarna talar om det muntligt för oss.

Idag känns det jobbigare. Nu är veckan här då jag ska opereras. Ska börja packa ner lite saker jag ska ha med mig, på onsdag morgon bär det av mot Linköping så nu är det bara imorgon kvar här hemma. Och imorgon ska jag klippa mig och göra lite slingor, det passar ju bra för vem vet när man orkar göra det nästa gång.

Det är nu även säkerställt att det är ett höggradig sarkom och efter operation så ska det beslutas vad det blir för behandling vidare framåt. Det ska bli skönt att veta vad som händer framöver, lite lättare att planera hur jag ska göra med bla fotograferingar och jobb.

Nu är det snart dags att åka och hämta de två minsta barnen som är på kören.
Ha det fint!
Kram

Ja då kom det där samtalet igen med Linköpingsnummer. Tyvärr fick jag inte veta vad röntgen visade men jag fick tid till operation nästa vecka. På onsdag åker jag dit med inskrivning kl 11.00 och på torsdag 11/4 blir operationen. Känns både skönt och nervöst samtidigt.

Igår åkte jag till Höglandssjukhuset i Eksjö. Med mig hade jag min  mamma som också är sjukskriven, tur i oturen liksom... 
Först blev det blodprov och sedan fick jag dricka kontrastvötska, 1 liter på 2 timmar. Det var inte så svårt, och smakade inte så konstigt heller, så det var skönt. Efter de 2 timmarna fick jag komma in till datortomografin, fick nål i armen för att få kontrast intravenöst också. Själva röntgen tog nog inte mer än ca 5 minuter och när kontrasten sprutades in i armen blev man alldeles varm och det kändes som man kissade ner sig, mycket märklig känsla!
Sedan var det bara att åka, fick inget besked där och då utan bilderna ska ju gås igenom och skickas till Linköping. Så nu väntar jag på svar därifrån. Ett samtal som man både vill ha och bävar för. För själva röntgen gick ju ut på att kolla om det finns mer cancer i kroppen...

Efter sjukhusbesöket blev det fika och lite shopping!

Det blev inget jobb igår alls, jag hade sovit dåligt natten till igår och på eftermiddagen var jag helt slut och trött. Men idag känns det roligt att kunna sitta och jobba lite. Det försvinner mycket arbetstid när man ska iväg på undersökningar titt som tätt. Men alla mina fina kunder, som vet om detta, är så förstående att det tar lite extra tid nu innan de får sin beställning och det känns ju toppen. Så skönt att slippa känna stress över jobbet.

Idag jobbar jag i photoshop och printar lite bilder så nu ska jag fortsätta en stund till med det.

Ha det fint alla fina läsare!
Kram

En härlig helg på Mössebergs kurort är slut. Ett besök som var bokat i jobbet som personlig assisten åt min syster, innan jag fick reda på vad som var på gång med mig. Ett besök som visade sig ligga väldigt rätt i tiden.

Det var skönt att bara komma iväg hemifrån, lite som att fly ifrån allt som hänt den sista tiden. Att få ligga i varmt vatten där ingen smärta kändes i mitt ben, att få ligga, ibland själv, med mina tankar och ibland tillsammans med fina människor runt omkring mig.
Att bli servad med massa god mat hela helgen, se blåsippor komma upp igen och se tranor som år efter år kommer tillbaka till samma ställe. Ja det blev en härlig helg, trots att jag saknade barnen o Sven.

I fredags fick jag prata med min läkare och han berättade om vad de trodde att det var, vad de trodde skulle hända. Allt beror i sista hand på vad biopsin visar.
Men de utgår från en elakartad cancertumör eftersom den växer så fort och ev. beroende på om de får ett snabbsvar på biopsin denna vecka så blir det operation redan nästa vecka. En operation som kommer ta bort min lårmuskel. Vilket leder till att jag måste lära mig gå igen, eller linka, ja det är nog inte så många som vet hur det blir. Det är ju inte den vanligaste operationen att ta bort lårmuskeln, eller inte vad jag hört i alla fall. Det är klart man funderar på om man kommer kunna fotografera spralliga barn mer eller vad jag kommer kunna jobba med i framtiden. Min alldeles fantastiska sjukgymnast lovade att hon kommer göra sitt allra bästa att få mig att komma igång igen, och det kändes så skönt att höra.

Så nu ber vi att röntgen jag ska göra imorgon, ska visa på att cancern inte har spridit sig. Det är ett väldigt nervöst svar att få och jag tror inte att jag får reda på det imorgon men det kommer nog denna veckan.

Angående mitt jobb nu så har jag inga fotograferingar i april men jag har en hel del redigeringsarbeten. Alla som vet om det här är väldigt förstående att det tar lite extra tid nu. Jag är såå tacksam för det. Det känns skönt att ha lite att jobba med, men ibland tar orken slut och arbetet får fortsätta en annan dag. 

Om det är någon som har några frågor, jobbrelaterat eller om min sjukdom så är ni välkomna att höra av er. Det kan ju vara så att ni funderar på något som jag glömt bort att skriva.