logga guld2

2019 > 09

Det har visst gått ett tag sedan senaste inlägget. Det blev uppenbart när en vän hörde av sig och var orolig och undrade om jag mådde bra. Tänk om alla brydde sig om varandra på detta vis, då skulle nog världen se annorlunda ut. En bättre värld.

Och ja, jag mår brs och har mått bra sedan förra behandlingen och det är väl det som gjort att jag inte bloggat. Jag har inte mått så illa, eller knappt inget alls och varit piggare snabbare än tidigare. Så jag har grejat och gjort saker under dagarna och på kvällen när jag hamnar i soffan så har energin tagit helt slut och jag har inte orkat blogga.

Så tänkte samanfatta lite vad som hänt under de här tre veckorna.
• Vi börjar med det tråkiga, när jag en dag fick reda på att en nära person har fått cancer. :( En person som kommit med bullar och skickat kort. Och tänkt på oss och bett för mig. Så orättvist att se fina personer bli drabbade. Jag tänker på dig och hoppas allt blir bra efter din operation.
• En annan sak som hänt är att jag fått tid till att komma på föreberedelserna som ska göras inför strålningen.
En remiss är också skickad till sjuktransporter då jag kommer åka buss mellan Ryhov (Jönköping) och Linköping. Jag ska dit den 7/10 och då får jag tiden för strålning, vad jag kan få för biverkningar och info om hur det kommer gå till. Det kommer bli 25 st gånger med strålning och det kommer ta 5 veckor.
• Vi har firat pappas 70-årsdag. Så glad att kunna vara med och må bra.
• Benet har blivit omlaggt 2 ggr i veckan och nu är det inte mycket kvar att läka. :)
• Jag har tagit de sista proverna inför den sista cytostatikabehandlingen. Hoppas bara de är bra nu, men annars hade de väl hört av sig...

Ja imorgon är det dags igen. Behandling nr 6. Den sista cytostatikabehandlingen. Hoppas verkligen att allt är bra och jag får påbörja den imorgon så jag kan sätta ett check ✔️ på den. Det vore så otroligt skönt.
Så jag avslutar här och lovar att höra av mig imorgon eller på onsdag hur det gick.

Kram kram

Ligger i min egen säng, klockan är efter 7 någon gång och det är söndagsmorgon. Lilly, hunden, snarkar bredvid mig och hon är glad igen att matte är hemma. Och även resten av familjen tycker bättre att ha mig hemma såklart. :)
Regnet smattrar på fönstret och paviljongtaket som står utanför sovrumsfönstret. Det blåser i träden, och det känns verkligen att det är höst idag.


De två stora barnen var på Liseberg igår med fotbollslaget, och kom hem här någon gång mitt i natten. Glada och trötta! Och Nova blev lika glad hon när hon fick åka till kompisar som skulle på bio och sedan fick hon sova över! Så det blev några timmar själva igår för mig o Sven. Väldigt konstig känsla det där, att inga barn är hemma.


Jag kom hem i torsdags, från behandling nr 5 och allt har gått bra. Det blev omläggning av benet innan mamma o jag tog lunch på Ekkällan och sedan blev det raka vägen hem.


Denna gången, likaså förra, har jag haft mindre illamående och jag tycker nog att jag är lite mindre påverkad av tröttheten denna gången. Ja inte så det är som vanligt, men jag har orkat ta ett par korta promenader med Lilly varje dag. Och i går kväll när vi var själva utan barnen blev det till och med en sväng till kantarellskogen.

Maten. Ja det är ett kapitel för sig själv...
Hmmm. Gillar inte att ta så mycket kortison mot illamåendet för de stimulerar verkligen mitt hungerintag har jag förstått nu. Om man säger så så har jag inte gått ner i vikt under perioden av cytostatikan. Men vill ju inte må illa heller så det är bara o äta dem och ta hand om vikten sedan. Hur man gör det utan en lårmuskel får vi ta hand om då. :)
Men det bästa med den här omgången är att jag känner fortfarande lite smak. Surt och sött är nog det som jag har minst smak av, så det är fortfarande lite lurigt att smaksätta maten till familjen. Men annars finns det i alla fall någon slags smak på det jag stoppar i mig, men längtar såklart till att känna all mat som den ska smaka!


Nu är den 5:e stenen borta och jag har 1 gång kvar. Även om det varit en tuff resa så långt, så har det gått bra. Tuffast var första gången när jag inte visste att jag inte skulle må dåligt konstant i alla 6x3 veckor. För jag har ju ändå fått några dagar/veckor när jag mått bra och kunnat återhämta mig. Men innan man visste det, då var det lite tung.
En annan sak som var tråkig var ju såklart att behöva klippa av håret och nu när det mesta av ögonfransar har ramlat av, så ser man en cancersjuk syn i spegeln. Den spegelbilden tycker jag inte om. För nu finns ingen cancer kvar men ändå ser jag en cancersjuk spegelbild. Även om det är en bit kvar på resan, så måste jag tro att allt i kroppen är borta och hoppas på positiva röntgensvar i framtiden. Det är så jag känner. Jag har haft dalar då dagarna sett svarta ut men efter den sista röntgen måste jag ändå säga att jag är smått positiv. Det kommer alltid finnas i mitt huvud såklart, att det kan komma tillbaka. Men jag har redan delvis lärt mig att leva med det och att den tanken inte får ta över för mycket av mitt liv. Jag har så mycket annat att tänka på som är så mycket roligare. Så nu prioriterar jag det istället, så blir livet roligare helt enkelt. Även om det inte alltid är lätt såklart.


Som sagt jag har en gång kvar att få cytostatika, men några veckor efter nästa gång borde håret växa ut igen. Såklart att det kommer ta tid att få det långt, men, bara att känna att man redan är där (snart då) ;) känns väldigt skönt. Den perioden utan något hår alls har ju inte varit så lång egentligen.


Så det har ändå gått ganska fort de här veckorna som jag fått i mig cytostatikan. Nu hoppas jag att jag kan vara pigg mellan denna och sista gången också. Även att det verkar gå massa förkylningar nu. Sista gången blir den 1/10 om alla värderna ser bra ut. Och det får vi tro så jag blir klar med den här skiten, eller möjligheten jag fått att få kunna bli frisk. Hur man nu vill se det...


Ha en fin fortsatt söndag alla! Jag kommer vara hemma och resten av familjen ska på fotboll och sedan på UV-scout spårning i em. Det kommer nog finnas några trötta barn här ikväll sedan efter en sådan helg. :)
Kram




Jag lovade ju lite info om min nya studio i ett tidigare inlägg. Så lite mer kommer här!

Det började ju egentligen för flera år sedan när jag funderade på om jag skulle skaffa en lokal i Nässjö. Dels för att komma närmare kunderna och för att få lite mer utrymme. Men så gillar jag att jobba hemifrån och kunna äta lunch med Sven. Så det blev inget med det. Men en annan tanke dök upp samtidigt och det var missionshuset i Källeryd. Det ligger ca 1,5 km hemifrån, så då känns det ändå som att jobba hemifrån. Såklart ville jag inte att det skulle läggas ned, men nu var de så få kvar att det beslutades ändå att det skulle bli så. Trist så klart. Jag är själv ”uppvuxen” där och gått i söndagsskola och till och med varit väldigt ung söndagsskolledare. Så missionshuset betyder mycket för mig.

När då möjligheten att köpa stället kom ut, mitt när jag mådde som sämst och det var knappt att vi orkade lägga ett bud. Men det vore ju dumt att inte göra det när det ändå funnits i min tanke så länge, att sumpa drömmen, så ett anbud blev lagt. Som tur var!
För de beslutade ju att vi fick köpa det! Trodde inte det var sant!! Så roligt!

Så nu planeras i huvudet tapeter o färger och hur det ska bli i studiodelen. Studion kommer vara i kyrksalen med högt i tak och det har jag saknat nu. Det kommer finnas plats för större familjer/släkt att ta bilder inomhus i fall vädret är dåligt ute och det kommer ge plats att vara mer kreativ.
Det kommer finnas mer plats för förvaring och plats i ett annat rum att sitta ner och titta på produkterna. Även kök och en liten toa. Och sedan finns det en hel ovanvåning till. :)

Har ni frågor eller önskemål om saker ni saknat i gamla studio så skicka gärna mail el pm så jag vet.

Det kommer bli skönt att få tillbaka vårt ”finrum” så när vi har bjudningar kan sitta på nedervåningen. Det blir toppen!
Den 1:a januari tar vi över missionshuset och då påbörjas lite renovering innan det är dags för invigning. Och jag hoppas kunna börja jobba lite smått igen i början på nästa år någon gång. För detta köp känns lite som att handla i tro, att jag kommer bli frisk och alla elaka cancerceller är borta.

Sist vill jag och Sven tacka alla i församlingen som gjort vår dröm till verklighet!!! En extra kram till er! Det är ett stort förtroende och vi ska förvalta den väl och vi är så tacksamma. :)


Nu har jag kommit in på sista påsen med cytostatikan för denna omgång. Klar med den om 8 timmar och sedan är det 12 timmar med vätska och något som ska skydda slemhinnor som blir väldigt utsatta av cytostatikan.

Denna gång fick jag eget rum. Delvis väldigt skönt, särskilt idag när man är trött. Lite dåligt med sömn i natt också som vanligt när jag är här, men blir ju inte störd av någon annan och deras pump och larm och hjälp i alla fall. Så det var skönt.

Såret lades om igår och det såg fint ut, halva långa såret är läkt. Men mellan det långa såret och de två hålen som nu bara är ett växer det en knöl. Så läkaren tog en nål, efter att ha kollat röntgenbilderna, för det är klart man blir orolig att det är mer cancer som växer där även om jag igentligen inte tror det, så finns det där i bakhuvudet. Men han sa att det var flera cm marginal och när han drog ut i sprutan så kom det ut något gojs. Och det hade det ju inte gjort heller om det var en tumör så han var inte orolig över det. Skönt att kunna släppa den tanken. Det skickades på odling så får vi se om det behövs någon antibiotika för det.
Imorgon blir det omläggning igen innan jag åker hem. Så om ett dygn är jag förhoppningsvis härifrån och har bara 1 omgång kvar!
Kram

Tänk att min nersatta kropp klarade förra omgången med förkylning när Sven, Tilda o Isabelle var förkylda. När jag kom hem efter denna omgången så var det Novas tur att vara förkyld men jag klarade mig även denna gången. Nu är det bara några timmar kvar till behandling nr 5 och det jag kunde läsa ut av de provsvar jag ser så borde det inte vara något som hindrar att de sätter igång denna omgång som planerat. Crp (infektionsvärdet) har varit något förhöjt tidigare, antar att det beror på infektionen jag haft i såret innan, men nu var det ganska bra, nere på 7.

Mina ögonfransar har nu ramlat av en efter en så nu är det inte många kvar. Har köpt några lösögonfransar men inte hittat de ”perfekta” ännu. Vill ha ganska naturliga. Sedan vet jag inte om de kommer sitta på bra ifall alla fransar ramlar av. Jag brukar aldrig ha eyeliner i vanliga fall men har köpt ett par pennor nu då jag tycker känns bättre med lite svart runt ögonen nu när det inte finns så mycket fransar att måla.
Det som är skönt är att de inte ramlade av direkt efter första behandlingen, nu känns det som de snaaart kommer att växa ut igen. Och jag hoppas de blir lika långa o fina som de var innan.

Vi åker kl 7 imorgon och det blir som vanligt ett besök på ortopedmottagningen först för omläggning av såret. Sven stannar kvar över dagen som vanligt med mig, så imorgon får jag sällskap. Så det blir ju bara onsdag som jag är själv och hoppas kunna åka hem på torsdag fm som tidigare. Kanske blir omläggning av såret först innan vi åker hemåt.

Sven har jobbat ute länge idag (igen), men nu kommer han nog snart in hoppas jag. Klockan närmar sig 22.00 och vi behöver göra min bokföring ikväll också innan vi kan lägga oss.

Vi hörs nog snart igen, tänkte berätta lite mer om min framtida studio. Får se om jag orkar skriva lite på onsdag om den.
Kram kram

Oj vad tiden går! Redan söndag. Och eftersom kontot blivit ”hackat” vet ni ju att jag fyllt år. :) Så denna veckan har jag firat en del. Det började redan i tisdags kväll då jag var på tjejträff. När jag kom till Hanna hade hon pyntat med ballonger som det stod 40 på och det blev både tårta och paket. Det blev en sen kväll/ natt så jag hann till och med bli 40 på riktigt innan jag var hemma igen. :)

På morgonen blev det sång, paket, frukost o tårta på sängen. Sedan blev det lunch i Jkpg med Sven och på em kom mamma o pappa över på lite fika o tårta.
När Sven fixat klart i ladugården på em så blev det Pinchos med familjen.

Idag söndag firades jag igen med lunchbuffe på Ullinge och tårta hemma hos oss.
Så nu är jag nog färdigfirad för den här veckan. ;) Och ingen åldersnojja ännu, vet inte om jag kommer få det utan kommer nog njuta varje år jag får fylla ett år till istället...


Denna veckan har ju även varit veckan innan behandling och jag har mått bra förutom lite trött på em så det har blivit en och en annan tupplur. Eller så beror det på att man blivit gammal nu. ;)
Jag är glad över att jag denna omgång är den omgång då jag mått minst illa och att magen klarade 14 dagars pencillinkur.
Såret har lagts om på vårdcentralen i Nässjö över sommaren men i måndags var jag i Forserum igen och för omläggning och träffade Christine igen. Det var roligt att träffa henne o visa upp hur mycket det läkt sedan hon såg det sist. Vid omläggningen började ena såret blöda en massa. Alltså det var blod under hela benet på britsen. Men Christine stoppade det hela och sedan har det varit lugnt efter det. Det som är kvar att läka nu är förutom det långa snittet mitt över där lårmuskeln satt, ett litet hål på sidan av benet, där de öppnade upp för att ta ut en fettknöl jag haft sedan länge. Utifall att... men det var ingen farlig knöl, men som sagt där blev det ett snitt också men nu är det bara ett litet hål kvar att läka. Det var från det hålet det började blöda då.
I fredags tog jag prover som vanligt inför behandling. På tisdag är det ju dags igen. Omgång 5. Efter det är det bara en gång kvar med cellgifter!!

Bifogar lite bilder från veckans firande.

Då jag Sven, Annelies man numera är delägare så kan jag ju passa på att "kapa" hemsidan. Än känner jag mig inte helt och fullt som delägare då jag ännu inte fått inloggningen till Fb-kontot och Instagram-kontot ;)

 

Idag händer det!
Idag fyller hon som jag vill berätta allt roligt för.
Hon som jag vill dela det tråkiga med.
Hon som jag vill ringa när jag hör en struntsak på radion eller var som helst.
Hon som tycker att det är dags att börja harva eller slå gräs.
Hon som är fylld av idèer.
Hon som inte bara sitter still utan tar tag i en utamning eller ett problem.

Hon som fyller år är min fru, bästa vän och våra barns mamma.
Idag är det Annelies 40-årsdag!
Hipp Hurra för dig idag.
Grattis på födelsedagen älskade fru!

Idag fick jag ett smärtsamt besked. En person som är den snällaste och omtänksammaste jag träffat, en person som har hjälpt och stöttat mig i och med min cancer. När man får reda på att den personen själv har drabbats av cancer då blir dagen otroligt tung och jobbig. Kan inte göra annat än tänka på familjen och deras 2 små barn. Är så ledsen långt in i själen.

#fuckcancer!!!


Idag fyller vår lilla vovve 1 år i alla fall och det måste ju firas. Hon fick till och med en egen smash the cake! Hon rusar ju alltid in till studion efter att kunden åkt hem och har det varit en smash the cake så slickar hon såklart lite av det som kladdats ut på golvet. Så egen tårta var ju givet! Och på den första bilden ser det ut som hon knappt kan tro att det är sant att hon fått en egen tårta. :) Älskar den bilden!

Stort grattis Lilly!!

Idag firar vi!!!
AAAAHHHHHHHIIIIII
SÅ GLAD

En tanke föds.
En dröm blir till.
Tiden går.
En dag kommer möjligheten, fast i ”fel tid”.
Kan inte ge upp drömmen nu utan lägger bud ändå.
Hoppas och tror.
Tills en dag när drömmen känns ouppnåelig...

Men så drömde jag inatt att jag ”blev med studio”.
Och så kommer det ett sms idag. ”Grattis till husköp”.
Smultronstina har fått större lokaler. SÅÅ SKÖNT!

Är SÅ tacksam över denna möjlighet. TACK att just vi får äran att förvalta denna byggnad som betyder så mycket för många. Det kommer bli så bra, nu kör vi igång SMULTRONSTINA 2.0 och hoppas ni vill vara med på vägen.

Får bli ett längre inlägg om detta en annan gång. Måste smälta detta lite till, knappt att jag tror att det är sant än liksom. :)
Kram